Equalizer (EQ)

En equalizer används nästan uteslutande som en insert-effekt. Det vill säga, man vill påverka hela signalen med den. De EQ:s som man kommer i kontakt med när man mixar och spelar in musik, har i princip följande kontroller och funktioner:

Frekvensjustering

Med denna ställer man in vilken frekvens som EQ:n skall arbeta med. Det är nästan aldrig bara en enda frekvens som påverkas. En EQ påverkar även områden över och under denna frekvens.

Gain

Här ställer man in om EQ:n skall accentuera (boosta) eller skära (sänka volymen) inom ett visst frekvensområde. Ett vanligt värde är +/— 12 dB, men många plugins kan påverka mer än så.

Q-värde

Detta är bredden på det frekvensområdet som man vill påverka. Du kan avgöra om frekvensområdet skall vara smalt eller brett. Se även avsnittet om "Bell" nedan.

Shelving

Detta beskriver en inställning som även kan kallas för låg- eller högpassfilter. En grafisk illustration av denna typ ser ut som en hylla som viker av i närheten av EQ:ns frekvensinställning. Shelving-band hittar vi oftast i basregistret och/eller i diskanten.

Bell

Bell kallas de filter som vi oftast hittar i de övriga registren, men de kan även användas för basen. Den grafiska kurvan ser ut som en puckel eller grop. Bredden på denna puckel är det som kallas för Q-värdet.

Frekvensregister

Man brukar dela upp ljud i olika frekvensregister. Här är några generella riktlinjer.

Basregister

Se på relationen mellan bas och bastrumma som ett exempel. Dessa två ljudkällor har en tendens att vilja ockupera samma frekvensområde - de lägsta frekvenserna. Om du skruvar fram en djup, saftig bas och en mullig bastrumma på samma gång blir resultatet ofta odistinkt och luddigt.

Just i detta område finns det mycket att göra med EQ:ns hjälp. Lyssna på låten och bestäm vilken av dessa två ljudkällor som skall regera i det lägsta basregistret. Skär sedan bort en del av denna bas från det andra instrumentet och se till att den hörs tydligt ändå, genom att accentuera högre frekvenser.

Tänk på att en bastrumma oftast har en lägre grundfrekvens än en elbas. Syntbasar däremot kan nå lika djupt (eller djupare) ner. Trista, samplade bastrummor kan få en skön vitamininjektion med ett par dB:s boost runt 80 Hz. Baskaggepedalsmacket hittar du högre upp.

Ett tips är att skära bort bas - kanske till och med all bas - från gitarrer, i synnerhet akustiska gitarrer. Undantaget för detta är då gitarrerna är tämligen ensamma i ljudbilden. Det är inte ofta som basregistret ger en gitarr dess identitet.

Ett annat tips som gäller röster är att skära bort basen runt 250 Hz (eller något högre). Detta för att ta bort en del av luddet som annars lätt grumlar till en mix.

Mellanregister

Detta är det område som den mänskliga hörseln är känsligast för och det som man oftast får jobba mest med. Tydligheten för en röst kan man ofta hitta strax ovanför 2 kHz, men pass upp så att du inte gör rösten nasal och påträngande.

Gitarrer, röster och en hel del keyboardljud har sina grundfrekvenser i området mellan 1 och 4 kHz så en viss försiktighet är på sin plats. För mycket material i dessa frekvenser gör att mixen lätt blir vass och öronen tröttnar. Å andra sidan kan man använda detta till sin fördel. Prova att försiktigt accentuera en lead-sång runt 3 kHz och försök att dämpa andra instrument inom samma område.

Har man en popinspelning med traditionell instrumentering och sång, kan det vara lämpligt att försöka ge de olika instrumenten en egen plats i detta frekvensområde. Du behöver alltså inte hårdskära bort allt mellan 20-3500 Hz från en gitarr, utan mer leta upp det som ger instrumentet dess identitet (vilket växlar från låt till låt) i mixen.

När du är hyfsat nöjd med kompinstrumenten är det dags att se till att det viktigaste i mixen hörs allra tydligast och bäst, vilket i de flesta fall är sången eller något annat melodiinstrument. Tänk på att tydligheten för en sångstämma är intimt förknippad med vad som sjungs. Vissa stavelser har sina egenheter. "M", "b", "v", har en tendens att försvinna medan "s" och "t" kan höras alldeles för mycket. Försök att hitta en lämplig medelväg som fungerar för hela sånginspelningen.

Räkna med att få skruva om kompet allt eftersom du hittar ett snyggt sångljud. En bra mix tar aldrig slut, såvida inte någon säger ifrån. Accentuering av olika trumljud hittar man under 4 kHz och vill du få percussion, cymbaler och virveltrummor att höras skall du börja leta över 5 kHz vilket osökt leder oss till:

Diskantregister

Om man skär vid 5 kHz kan vissa ljudkällor flyttas bakåt, vilket kan ge luft i en tät mix. Här finns även mycket att göra för virvel, hihats och cymbaler. Spetsar man på en virveltrumma här, kan den oftast skäras i de lägre registren, med bibehållen tydlighet. Allt över 10 kHz är det smart att bara jobba med en kort stund, i början av ett arbetspass när öronen inte är trötta. Har man en brusfri inspelning kan ett par försiktiga dB:s boost vid 12-14 kHz få en mix att skimra lite extra.

Att jobba med EQ

Ett tips är att börja med att snabbt balansera mixen, komprimera de signaler som du märker behöver detta och på så vis göra en "skiss" där varje ljudkälla är placerad i nivå och panorering. Du kan också gruppera gitarrer i stereopaket och skära bort bas från dessa. Koppla gärna in EQ:n EFTER kompressorn i ljudkedjan. Nu börjar det riktiga arbetet.

När mixskissen är klar kan du leta efter närvaro och identitet på en eller flera ljudkällor. Se till att ljudkällan har en parametrisk EQ inkopplad och accentuera (boosta) med en 5-10 dB. 10 dB är oftast alldeles för mycket, men det kan vara vettigt att överdriva, när man söker upp viktiga frekvensområden.

Spela upp hela mixen (sola inte kanalen) och svep sedan sakta med EQ:ns frekvenskontroll samtidigt som du lyssnar efter det läge där ljudkällan hoppar ut ur mixen och smaskar till i öronen. Notera vid vilken frekvensinställning detta skedde. Fortsätt sedan svepet förbi denna frekvens, det kanske finns fler inställningar som fungerar. När du hittat en frekvensinställning, dra ner EQ:n så att den accentuerar så lite som möjligt, men att ljudkällan ändå kliver fram i mixen. Det är mycket troligt att du får efterjustera kanalens nivå efter att ha EQ:at den.

Efter detta kan du aktivera ett annat band på samma EQ, ställa in så den skär ca 10 dB och svep sakta uppåt genom frekvensområdet igen. Leta efter en frekvens under den första och se om du kan genom att skära försiktigt öka närvaron ytterligare. På detta vis kan du hitta det område för ljudkällan där den passar in i ljudarrangemanget. Att söka upp ett område med två EQ-band på detta vis är mycket användbart.

Om du inte hittar någon bra plats för en ljudkälla ens med EQ kan en omplacering av ljud i stereobilden hjälpa till. Ofta kan du få tydlighet i olika ljudkällor utan att ändra vare sig nivå eller EQ, utan bara genom att flytta runt saker med panoreringskontrollerna.

EQ som specialeffekt

Att använda EQ på effektreturer kan vara mycket användbart, speciellt på reverbsvansar och/eller eko-returer. Här kan det ofta funka bra med att skära bort bas.

Telefonkörer kan vara rätt kul, i rätt låt. Telefonsoundet hittar du mellan 250 och 4 kHz, om du samtidigt tar bort de andra frekvenserna. Jobbar du med automatiseringsbara plugins kan det vara rätt ballt att ställa in ett extremt skärande band, med snävt Q-värde, och svepa detta i realtid - om datorn orkar med detta.

Ljudläggare har under många år använt EQ med automation för att ta bort puffar och andra oönskade mikrofonbiljud på enstaka vokaler och konsonanter. Har man fått med ett puffljud kan man med automatikens hjälp aktivera en skärande EQ på just denna plats, bypassa den igen direkt efteråt och lämna den övriga inspelningen intakt.

Latency

Något du skall vara försiktig med när du jobbar med plugins är datorns latency, det vill säga fördröjning mellan det du rattar fram på skärmen och det ljudmässiga resultatet. Det kan var lätt att halka runt med musen och accentuera ett smalt område utan att det hörts, öka lite till, öka ännu mera och sen - kaboom(!) vaknar datorn till liv och ger högtalarkoner och trumhinnor en rejäl överraskning.

Några avslutande EQ-tips

• Tänk på att du aldrig med EQ:ns hjälp kan "få dit nåt" som inte finns där från början. Finns det ingen lågbas i en lajnad elbas hjälper ingen EQ i världen.
• Syntar som tar för mycket plats i en mix mår ofta väldigt bra av att skäras med EQ. Fundera över vad det är i ljudet som skall höras i mixen och leta upp detta område med ett par skärande EQ-band.
• Din lyssning och eventuellt användande av EQ hänger intimt samman. Lär dig dina högtalare. Fall inte i fällan att få ett par bassvaga högtalare att rocka med för mycket bas-boost.
• Använd hörlurar om du lärt dig hur dessa fungerar på samma vis som ett par monitorer. Ett tips är att använda lurar för att kolla djup och panorering på mycket låga volymer.
• Är du osäker eller nybörjare? Börja med att begränsa ditt EQ-användande till att bara skära. Då löper du troligtvis mindre risk att förstöra en ljudbild.