Mikrofoner
Det finns många sorters mikrofoner. Här får du veta hur de vanligaste typerna fungerar och hur bra de är på att ta upp olika ljud.
Kondensatormikron
Kondensatormikrofonen är (jämfört med andra mikrofontyper) en relativt enkel konstruktion och dess historia sträcker sig tillbaka till 1900-talets början. Den består av ett tunt membran som är elektriskt ledande och som är placerad tätt intill en metallplatta. Det fungerar som en kondensator som blir elektriskt laddad med hjälp av en extern strömförsörjning.
Till många exklusiva kondensatormikrofoner medföljer en extern strömförsörjning medan andra får ström via fantommatning. När ljudvågor träffar mikrofonens membran börjar det att vibrera. Det gör att kapacitansen förändras och i sin tur ger en varierande elektrisk ström som resulterar i mikrofonens signalnivå. Det finns många olika typer av kondensatormikrofoner men alla baseras på den här principen.
Dynamisk mikrofon
I den dynamiska mikrofonen åstadkoms signalen genom en elektrisk ledares rörelse i ett magnetiskt fält. Det vanligaste är att ett mycket tunt och samtidigt lätt membran rör sig på grund av ljudtrycket. Membranets rörelse gör att en spole i ett magnetiskt fält i sin tur sätts i rörelse och genererar en svag elektrisk ström.
Dynamiska mikrofoner är billigare
Dynamiska mikrofoner har nästan alltid ett lägre pris än kondensatormikrofoner. De är robusta, stryktåliga och klarar stora ljudtryck (SPL). Dynamiska mikrofoner är oftast mindre känsliga för transienter (attack) men har inte riktigt samma fina återgivning av diskantregistret. Dynamiska mikrofoner är vanliga live eller vid inspelning av trummor eller elgitarrer med starkt ljudtryck. Den dynamiska mikrofonen behöver inte någon extern strömförsörjning.
Elektretmikron
Elektretmikrofonen är en typ av kondensatormikrofon. En vanlig kondensatormikrofon är konstruerad så att den har hög impedans men svag signalnivå och behöver därför strömförsörjning - externt eller via fantommatning.
Elektretmikrofonen tar bort behovet av extern strömförsörjning med hjälp av en polariserad kondensator som kan behålla en elektrisk laddning. Elektretmikrofonen har bra frekvensåtergivning och är stryktålig.
Bandmikrofon
Bandmikrofonen liknar den dynamiska mikrofonen men har ett oerhört tunt band av exempelvis aluminium som membran. Det sitter mellan de två elektriskt polerna på en kraftig magnet och vibrerar fritt emellan. I likhet med en dynamisk mikrofon behövs ingen extern strömförsörjning, men bandmikrofoner är ofta stora och är väldigt känsliga för stötar.
Ljudkarakteristiken är balanserad för både bas och diskant. Den har ofta upptagningskaraktäristiken "bi-directional" eller "åtta" och klarar mycket snabba attacktransienter. Denna mikrofontyp har ökat i popularitet i och med att den har blivit billigare. Hantera mikrofonen försiktigt - den är ömtålig.
Kristallmikrofon
Kristallmikrofonen var förr vanlig i enklare sammanhang. Den byggde på att membranet var mekaniskt kopplat till en piezoelektrisk kristall – det vill säga en kristall som avger en elektrisk spänning när den utsätts för tryck. Kristallmikrofoner var billiga och enkla med tämligen blygsam ljudkvalitet.
Upptagningskaraktäristik
Nu har vi gått igenom de olika mikrofontyperna och går nu över till deras sätt att ta upp ljudet i sin omgivning. Vi kallar det upptagningskaraktäristik.
Polmönster
Mikrofoner är olika känsliga för från vilken riktning ljudet kommer. Det vanligaste sättet att visa en mikrofons upptagningskänslighet (polmönster) är i ett grafiskt diagram. Notera att mikrofonens polmönster är beroende av ljudets frekvens. Låga basljud är flerriktade och mikrofonens polmönster blir smalare ju högre frekvens det blir.
Kardioid (hjärta/njure)
En kardioidmikrofon kännetecknas av en stor känslighet framifrån och bra känslighet från sidorna (ungefär 6 dB lägre på sidorna). Den är dock okänslig för ljud från baksidan. Det grafiska diagrammet ser ut ungefär som ett hjärta vilket antyds i namnet kardioid (kardiologi är läran om hjärtat och dess funktioner).
Eftersom kardioidmikrofonen avvisar ljud bakifrån används den ofta tillsammans med flera mikrofoner och när inspelningsrummets ljudkaraktär är oviktig. Kardioidmikrofonen är vanlig i studio och live då den är relativt okänslig för rundgång. En variant är hyperkardioiden som är ännu mer riktad, och ännu mindre känslig för ljud bakom mikrofonen.
Omni
Omni betyder att mikrofonen är lika känslig för ljudvågor oavsett varifrån de kommer. Även högtalare brukar beskrivas som "flerriktade" om ljudvågorna är lika kraftiga åt alla håll (som till exempel ifrån subwoofers). Låga basfrekvenser sprider sig oftast i alla riktningar medan högre frekvenser är mer riktade.
Figure 8 (åtta)
En "figure 8-mikrofon" har en karaktäristik som i ett diagram ser ut som siffran åtta och är känslig för ljudvågor från fram och baksida (180°) men är okänslig från sidorna. Den kallas ibland för "bi-directional" (två riktningar).
