Reflekterande samtal
Samtal hör till människans mest vardagliga aktiviteter – och samtidigt de mest komplexa. Reflekterande samtal ger dig en chans att komma dina medmänniskor lite närmare in på livet. Och du kan själv leda samtalen i en sådan riktning. (Ur Cirkeln nr 2 2020)
Byta några ord med grannen, sitta på jobbmöte eller gå i samtalsterapi. Talet är människans främsta redskap för att kommunicera. Redan vid 4–5 månaders ålder kan de första orden komma ur vår mun. Sedan pratar vi livet igenom, mer eller mindre i alla fall.
Men det är skillnad på prat och prat. Begreppet reflekterande samtal används ibland för att beskriva samtal som ger ord åt tankar, känslor och olika perspektiv, utan att fastna i ”för och emot”, ”rätt eller fel”.
Samtal på två sätt
Ett enkelt exempel. Ett samtal vid ett middagsbord på temat resor kan ta sig olika vägar:
1. Personerna talar om resor de har gjort. Historierna kan vara levande återgivna eller långrandigt trista. Oavsett viket, det stannar vid en rad konkreta berättelser, kanske kompletterade med omdömen om vad som var bra och dåligt på olika resmål.
2. Middagsgästerna börjar prata om sina resor, men så övergår samtalet till frågor som är kopplade till resande. Det finns massor av ingångar till detta tema: Vad har resandet för betydelse i våra liv? Vad är skillnaden att resa ensam eller tillsammans med andra? Ska en resa planeras i detalj eller vara spontan?
Alla förstår att samtal 2 får en annan karaktär. Inget av de två är bättre eller sämre – men annorlunda. I nummer 2 drivs samtalet framåt av att deltagarna inte bara berättar och värderar konkreta händelser, utan förmedlar personliga reflektioner och känslor som har med själva fenomenet resande att göra.
Engagemang – en förutsättning
Samtal kräver engagemang. Om du är ointresserad och varken vill lyssna, fråga eller kommentera vad som sägs, då händer inte mycket. Visst, en del situationer kräver att du deltar i samtal du inte alls känner för. Risken är stor att ditt ointresse förr eller senare avslöjas. Om intresset nu finns, och du vill föra samtalen i en mer reflekterande riktning, då finns några saker du kan tänka på – eller reflektera över:
Röda tråden – vad pratar ni om?
Lite förenklat kan man säga att ett reflekterande samtal strävar efter att fördjupa, snarare än att bredda. Att vrida och vända på ett ämne i stället för att hela tiden bryta, byta och prata om något annat. I ett mer formaliserat samtal, till exempel i en bokcirkel eller på ett jobbmöte, är ämnena ofta givna på förhand, som hjälp att hålla den röda tråden och avgränsa era samtal. Men en dagordning är inget man tar fram på en middag med vännerna. Du kan själv, genom vad du säger, sträva efter att hålla fast vid den röda tråden, och ge nya perspektiv på det ämne ni pratar om.
Det här är inte alltid enkelt och det finns inga garantier att lyckas. Vissa kan vara ovana eller otränade i att reflektera över frågor. Andra kan tycka att det blir för personligt och känsligt, även om reflekterande samtal inte alls behöver handla om känslor. Några är helt enkelt ointresserade av själva idén med reflekterande djupdykningar i olika ämnen. Responsen uteblir.
Fråga – på rätt sätt
Att ställa bra frågor är kanske det säkraste sättet att få samtalen mer reflekterande. Dina frågor kan ha skiftande innebörd med följden att samtalet tar sig skilda vägar:
”Vad tänkte du då” kan uppmuntra någon att
fördjupa en berättelse.
”Hur reagerade du då” lockar fram beskrivningar
av känslor.
Frågor om ”varför” kan få fram bakgrund eller
orsaker.
”Varför”-frågan kan vara lite lurig. Beroende på hur den ställs, kan den få olika innebörd. Den som får frågan ”varför gjorde du så”, kan lätt hamna i försvarsställning och börja argumentera. Tänk på tonfallet när du frågar varför! Det gäller för övrigt alla frågor. Nyfiket och neutralt är bättre än ifrågasättande.
Lyssna – och tänk på vad du hör
Lyssnandet är en viktig ingrediens i alla samtal. Det kräver väl inte så mycket, kanske du tänker. Nej, inte om du lyssnar på en ljudbok. Men i ett reflekterande samtal är lyssnandet centralt, och nu pratar vi aktivt lyssnande – som ger dig underlag till kommentarer och följdfrågor.
Ett bra sätt att bedöma sitt eget lyssnande är att ge akt på sina tankar när någon pratar i en grupp. Far de iväg åt ett annat håll? Tänker du kanske på vad du ska säga när det blir din tur att prata? Försöker du tolka och förstå vad personen du lyssnar till ger uttryck för? Att fundera över sådana frågor är som att föra ett reflekterande samtal med sig själv.
Turtagning – balansen i gruppen
Turtagning är ett ord som brukar användas för att beskriva hur samtalet flödar mellan olika personer. Det är sällan alla pratar exakt lika mycket, oavsett hur många ni är i gruppen. Det är inte heller nödvändigt. Ändå är det bra att inkludera alla, genom att bjuda in den som inte deltar. Lika viktigt är att dämpa den som tar över och bara pratar på. Inte enkelt, men ibland nödvändigt.
Reflekterade samtal – och annat prat
En del samtal har en tendens att snabbt övergå i diskussioner, där deltagarna intar olika ståndpunkter. Vargjakt – för eller emot? Flygskatt – ja eller nej? Och så vidare… Inget fel med sådana verbala boxningsmatcher. Inte heller med vardagligt prat om väder och vind, lite skvaller eller tips om bästa nya musiken. Men det är något annat än reflekterande samtal.
Varför ska man då sträva efter dessa samtal? Kan man inte bara prata på som det faller sig. Jovisst, det går alldeles utmärkt. Men kanske kan reflekterande samtal lika gärna kallas bildande samtal. Det finns en chans att de leder till både nya insikter och utsikter. Att du lär känna dina medmänniskor lite mer på djupet. Och kanske även dig själv. Om det är värdefullt kan bara du avgöra.