När samtalet har huvudrollen
Att prata och lyssna är en naturlig del i alla studiecirklar. Men vad händer när själva samtalet har huvudrollen? När varken musikinstrument, drejskivor eller hundar finns till hands. Och vilka är de bästa verktygen för ett gott samtal? Cirkeln har träffat fyra av de sju deltagarna i Män i klimatkrisen, en samtalscirkel om miljöhot, manlighetsnormer och klimat. (Ur Cirkeln nr 3 2021)
Det märks direket att deltagarna i cirkeln Män i klimatkrisen har ett brinnande intresse för klimatet och miljön. Och en stark drift att få ventilera sin oro.
IVAR BLANDIN ROSENQVIST: Jag anmälde mig för att jag är intresserad av klimatet och cirkeln råkade ha samtalet som arbetsform.
RONNY FRITSCHE: Ämnet lockade in mig också. Det blev en bonus att lära sig den här typen av samtalskultur. Den disciplinerade samtalstonen har varit betydelsefull för mig även i andra sammanhang.
TOMAS AGNEMO (CIRKELLEDARE): Metodiken för cirkeln är just samtalet. Vi arbetar med talrundor, bikupor och en talartid på cirka två minuter var. Man ska våga säga det man tänker och känner, men även aktivt lyssna på de andra.
DAVID CARLSON: Det passar mig att använda samtalsformen i stället för att lyssna på föreläsningar. Här fick vi möjlighet att reflektera och prata om hur vi själva känner och tycker.
Tryggheten gav mod
Ingen i gruppen kände någon av de andra sedan tidigare. Snarare än att skapa distans, verkar det ha gett trygghet att öppna upp och dela erfarenheter.
IVAR: Det känns alltid lite obekvämt innan man lär känna varandra, men redan första träffen kände jag att det skulle fungera bra. Jag blev smittad av närvaron och lugnet vi skapade tillsammans.
DAVID: Studiematerialet och ledarna hjälpte oss att skapa det trygga rummet. De satte en nivå för hur djupt vi kunde gå och sporrade oss att dela tankar och känslor med varandra.
RONNY: Det uppstod aldrig konflikter i samtalet eftersom vi inte skulle kommentera vad de andra sagt, utan bara utgå ifrån oss själva. Det skapade en trygghet och ett lugn.
TOMAS: Pandemin gjorde att vi fick deltagare från hela Sverige. Det blev en bonus att ingen kände någon i förväg. Det kan faktiskt vara lättare att prata om djupa saker när man inte känner varandra. Det tog kanske tre träffar innan vi var helt trygga med varandra. Då uppstod en fantastisk känsla.
Män med män
Gruppen bestod medvetet av bara män. Även detta verkar ha skapat trygghet för djupa känslomässiga samtal.
DAVID: En av anledningarna till att jag ville gå kursen var möjligheten att få träna på att prata känslor. För mig har det inte funnits så många andra kanaler att göra detta, förutom med min sambo. Det var faktiskt hon som anmälde mig hit.
RONNY: Cirkeln har hjälpt mig att kunna prata om känslor, och det gjorde mig glad att samtala med andra män. Bland annat fick vi en hemläxa i att prata känslor med någon närstående. Det gjorde att jag kom min pappa närmre och det var den bästa presenten jag kunde få.
IVAR: Historiskt sett pratar inte män om känslor. Tyvärr kan det ge konsekvenser i form av depression, missbruk och våld. Att man gör saker som är dåligt för sin omgivning. Det känns skönt att vara med och bryta det mönstret.
TOMAS: Det blir en häftig dynamik med en enkönad grupp. Vi behöver skapa fler platser för djupa samtal mellan män. Och fler forum för att prata om klimathotet och vår planet. I den här cirkeln fick vi rum för båda delarna.
Tydlig samtalsstruktur
Gruppen träffades på distans vid åtta tillfällen våren 2021. Varje träff var 2,5 timmar lång och upplägget för varje träff var noga strukturerat och välplanerat.
TOMAS: Vi började med en introduktion av dagens ämne. Ofta ställde vi sedan ett påstående som fick leda till en talrunda där alla fick delge sina känslor. I slutet fanns det plats för reflektion och vi gav även deltagarna hemläxor i form av reflektionsövningar.
RONNY: Det var den bästa samtalsform jag upplevt! Den gav rättvisa och balans. Alla kände sig lika sedda och lyssnade på.
DAVID: Ja, formen hjälpte oss. Den skapade förtroende och öppnade upp. Vi pratade om saker jag annars bara kan prata med nära vänner om. Här kunde vi lägga alla korten på bordet.
IVAR: Jag kände mig mentalt närvarande och kunde verkligen fokusera på att lyssna. I andra sociala sammanhang kan jag känna mig lite konstig om jag inte lägger mig i, men här kändes det okej.
TOMAS: Det är viktigt att lära sig lyssna aktivt. Det kan vara svårt i det stora samtalsbruset i dagens samhälle. Vi var sju deltagare och det kan vara den ultimata gruppstorleken.
En konst att samtala
Män i klimatkrisen hade två ledare. Ett vinnande koncept som både ledarna och deltagarna tycker gav en extra bra teamkänsla.
TOMAS: Jag och Robin Hedenqvist var ledare. Det var skönt att vara två i ett sådant här svårt ämne.
IVAR: Tomas och Robin var fantastiska på att leda. Jag kände aldrig att de hade fler svar än oss andra. Det fanns ingen hierarki, utan alla var i samma lag. Det ingav trygghet.
DAVID: Att ha två ledare skapade en bra dynamik och de kompletterade varandra väldigt bra.
RONNY: De var lika mycket deltagare som oss andra. Jag fick aldrig en känsla av föreläsning, utan i stället mer fokus på självreflektion.
Populära gruppregler
Alla deltagare verkar väldigt nöjda med cirkeln och samtalsmetoden. Några förbättringspunkter plockas fram, men överlag känns cirkeln som ett framgångsrecept. Framför allt nämns strukturen för samtalen och de gemensamma reglerna som ett stort plus.
IVAR: Jag tycker allt har funkat. Alla har ställt upp på gruppreglerna.
TOMAS: Ja, vi gick igenom och bestämde gruppreglerna direkt. Alla godkände dem. Kanske kunde vi haft längre introduktioner till vissa teman.
RONNY: Jag skulle i och för sig inte ha något emot längre faktabaserade introduktioner. Och att man kommunicerar tydligare i förväg att cirkeln bygger mer på samtal än på föreläsningar.
DAVID: Regelverket för gruppen kändes bra. Kanske att jag ibland saknade mer dialog, och att någon ställde fler frågor som hjälpte mig vidare i mina funderingar.
TOMAS: Överlag tycker jag att cirkeln har funkat jättebra. Vi skulle behöva fler cirklar som den här i samhället.
Kursmaterialet Män i klimatkrisen
Män i klimatkrisen är en cirkel för män, med män, med fokus på manlighetsnormer och hur vi tillsammans kan göra jorden till en bättre plats att leva på. Kursens åtta tillfällen flätar samman samtal om jämställdhet, klimatkris och hur patriarkala strukturer kan leda till övergrepp mot människor och natur.
Kursmaterialet är skapat av organisationen MÄN, Chalmers Universitet och permakulturträdgården Under tallarna. Det finns att ladda ner på www.mfj.se.
Samtalsmetoden Lilla rummet
Organisationen MÄN har tagit fram en samtalsmetod som heter Lilla rummet. Den består av regler och förhållningssätt för meningsfulla och trygga samtal i grupp på deltagarnas egna villkor. Cirkeln Män i klimatkrisen använde sig av just den här metoden. Här är några av Lilla rummets spelregler:
- Utgå från dig själv
Låt mer av ”hjärta och mage” än ”huvud” styra vad du delar med dig av. Att använda jag-form när du pratar är en bra tumregel för att hålla dig till dina egna upplevelser. - Lyssna aktivt
Det aktiva lyssnandet vilar i – och förmedlar – en tillit till att den som talar själv har svaren på sina egna frågor. - Kommentera inte andra
Både positiva och negativa kommentarer riskerar att föda tankar om hur vi uppfattas och värderas. Det kan få deltagarna att begränsa sitt delande och lyssnande, vilket motverkar syftet med gruppen. - Ge mer så får du mer
Ju mer du delar med dig av dig själv, desto mer känner resten av gruppen att de kan dela med sig. Det handlar inte om att prestera eller vara en ”duktig” gruppdeltagare, och du berättar bara det du vill och känner dig redo att dela i stunden – inget annat. - Du får alltid passa
Att någon säger ”pass” och visar att hen just nu inte vill dela med sig av något är helt okej. Den som sagt ”pass” er-bjuds alltid en ny möjlighet att dela i slutet av talrundan. - Det som sägs i rummet, stannar i rummet
Deltagarna berättar aldrig för någon utomstående om vad någon annan i gruppen sagt, inte heller namnen på de övriga medlemmarna. Detta tystnadslöfte ger deltagarna varandra och definierar tillsammans. - Sätt tydliga tidsgränser för rundorna
För att allt ska hinnas med och alla ska få lika mycket talutrymme, sätter gruppen en tidsgräns för varje talrunda och person som delar, oftast tre minuter. Använd gärna en timer. - Kom överens om vilken sluttid som gäller för hela träffen
Försök avsluta på den tid ni bestämt. Det är bra om alla är närvarande till slutet. Om inte, bör hela gruppen veta om det från start. Stanna då upp samtalet och säg ”hej då”. Om ni ändå vill dra över tiden, kolla om det är okej och kom överens om en ny sluttid.
Det här är en sammanfattad version av Lilla Rummet. Vill du läsa mer, googla ”MFJ Lilla rummet”.