Meningen med föreningen
Från den lilla idrottsklubben till den stora fackliga organisationen. Vårt land kryllar av föreningar. Det är svårt att ens föreställa sig Sverige utan dem. Men vilken roll har föreningslivet i samhället, och vad betyder det för människor? Vi dyker ner i frågan om meningen med föreningen.
Kärt barn har många namn: Föreningsliv, civilsamhälle, folkrörelser, ideell sektor… Begreppen har olika innebörd, men också mycket gemensamt. Lite förenklat kan man se samhället som en tårta med fyra bitar:
1. Civilsamhället
Föreningar och ideella organisationer som styrs demokratiskt av medlemmarna.
2. Näringslivet
Företag med ägare, där fokus är produktion och vinst.
3. Offentlig sektor
Stat, regioner, kommuner och myndigheter. Styrs politiskt genom demokratiska val.
4. Privatsfären
Familj och vänner.
Ingen vet exakt hur många föreningar som finns i Sverige. Det finns inget krav att en ideell förening ska registreras hos myndigheterna. SCB har uppskattat antalet till 160 000, men sannolikt är det fler än så. Räknar man dessutom in bostadsrättsföreningar, stiftelser och samfälligheter får man lägga till ytterligare 100 000. Föreningsfriheten är skyddad i grundlagen, och det är alltså fritt fram för vem som helst att starta en förening.
Den avgjort största delen av civilsamhället består av små, lokalt baserade föreningar, som drivs av ideella krafter. Många är helt fristående, medan andra tillhör en riksorganisation. Till exempel samlas inom Svenska Brukshundklubben 300 lokala klubbar.
Spelkulturförbundet Sverok har 2 000 medlemsföreningar. Störst är idrotten, med inte mindre än 19 000 föreningar.
Vad betyder då föreningslivet för samhället i stort och för enskilda människor? Forskare och samhällsdebattörer har under lång tid ägnat sig åt frågan, så det finns några spår att följa.
Föreningslivet och samhället
Det är uppenbart att den spretiga sektor vi kallar civilsamhälle i hög grad påverkar vårt land. Här är några infallsvinklar för att förstå dess roll och betydelse.
Röstbärare för förändring
Att påverka samhällsutvecklingen är en klassisk roll för civilsamhället. När folkrörelserna växte fram på 1800-talet var tanken just att sätta ”folk i rörelse”, för att åstadkomma förändring.
Allmän rösträtt och rätt att bilda fackföreningar var chockerande krav för dåtidens maktelit. Många folkrörelsepionjärer trotsade makten och hamnade i fängelse. Civil olydnad är alltså ingen nyhet.
Fortfarande är ett fritt föreningsliv ett rött skynke för auktoritära regimer. De som ger sig själva monopol att företräda ”hela folket”, ogillar konkurrens. I varken Kina eller Ryssland finns ett fritt föreningsliv.
Begreppet ”röstbärare” används ibland för att beskriva civilsamhällets roll för att samla människor som vill påverka samhället i en viss fråga eller riktning. Här finns gott om nutida exempel, från lokala miljöföreningars kamp mot gruvdrift till funkis-rörelsens krav på tillgänglighet.
Det är ingen tvekan om att ”röstbärandet” kan ge resultat. HBTQI-rörelsens framgångar de senaste trettio åren är ett tydligt exempel. Många av deras krav, till exempel att homosexuella får gifta sig och adoptera barn, är nu svensk lag.
Producent av välfärd och service
En annan gren på civilsamhällesträdet är rollen som välfärds- och serviceproducenter.
I Sverige minskade denna gren under 1900-talet. I takt med att välfärdsstaten växte, tog det offentliga över mycket som folkrörelserna tidigare stått för. Senaste decenniers privatisering av offentligt finansierad välfärd har åter väckt frågan om ideella organisationers roll som icke vinstdrivande välfärdsproducenter.
Ofta förenas konkreta insatser för att förbättra människors livsvillkor med rollen som röstbärare. BRIS har telefonrådgivning och arbetar samtidigt intressepolitiskt för barns rättigheter. Sportfiskare driver ideella vattenvårdsprojekt och påverkar politiskt för havsmiljön. Kvinnojourer, härbärgen för hemlösa, läxhjälp… exemplen är otaliga.
Ett annat spår i diskussionen, är om civilsamhället håller på att professionaliseras. Uppskattningsvis 190 000 personer är anställda i civilsamhället och det finns organisationer som mer liknar företag än föreningar. Men då ska vi komma ihåg att den övervägande majoriteten av föreningar bygger hela sin verksamhet på ideella krafter. Utan denna kraft skulle det lokala föreningslivet knappast överleva.
Demokrati och tillit
Har civilsamhället någon betydelse för grundfundamenten i ett demokratiskt samhälle? För att medborgarna ska känna tillit till varandra, till samhällets institutioner och för de demokratiska spelreglerna?
En av klassikerna på området är den amerikanske forskaren Robert Putnam som i boken Den fungerande demokratin (1993) jämförde norra och södra Italien. Slutsatsen var att det starkare civilsamhället i norr lade grunden både till ekonomisk och demokratisk utveckling. Putnam har ibland ifrågasatts, inte minst utifrån det faktum att civilsamhället inte per automatik är ett vaccin mot diktatur. Genom historien, och fortfarande idag, finns organisationer som motarbetar grundläggande mänskliga rättigheter.
Ändå är de flesta överens om att ett starkt, demokratiskt civilsamhälle är en styrka. ”Social hållbarhet”, är ett begrepp som ibland används för att lyfta fram civilsamhällets betydelse för att stärka tilliten mellan medborgare och samhällsinstitutioner – och för att konflikter och intressemotsättningar kan hanteras på ett ordnat sätt. Föreningslivet som ett slags civiliserat kitt i samhället.
Föreningslivet och människan
Vad betyder ett levande föreningsliv för människorna i ett samhälle? Först det uppenbara: Miljontals människor bestämmer sig av fri vilja att vara med i en, ofta flera, föreningar.
Att göra frivilliga insatser i civilsamhället är mycket vanligt. Forskare har under flera decennier återkommande mätt svenskarnas ideella engagemang. Tvärt emot vad många tror har andelen som arbetar ideellt inte förändrats nämnvärt. Över hälften, 51 procent, uppger att de under det senaste året utfört ideellt arbete kopplat till någon förening eller organisation. Sedan 1992 har denna siffra varierat mellan 48 och 53 procent.
Gemenskap och sammanhang
Föreningslivet är involverat i mycket av det som händer runt omkring dig. Tänk på alla konserter, bygdedagar, fotbollsträningar och föreläsningar – eller titta på närmaste anslagstavla på Ica, och du förstår vad det handlar om.
En gemensam nämnare för dessa aktiviteter är att de innebär möten mellan människor. Föreningar bidrar till att skapa kontaktytor där isolering kan förbytas i gemenskap.
Ibland används begreppet ”tredje rummet” för att beskriva civilsamhällets mötesplatser. Många värdesätter en plats vid sidan av jobb/studier och hemmet där de kan utveckla sig själva och sina intressen tillsammans med andra.
Ta ställning – och påverka
Att bli medlem i en förening är ett ställningstagande. Ju fler medlemmar, desto större tyngd bakom orden. ”Med över 200 000 medlemmar har vi kraft att förändra”, skriver Naturskyddsföreningen på sin hemsida.
Många nöjer sig inte med att visa sitt stöd genom medlemsavgiften, utan ägnar en stor del av sitt liv åt aktivt föreningsarbete. Vissa menar att detta folkliga engagemang är en omistlig del av demokratin, och ett viktigt komplement till det formella politiska beslutsfattandet.
Föreningslivet lyfts ofta fram som demokratiskolor. Minsta lilla förening har en styrelse, och i en demokratisk förening kan varje medlem vara med och påverka. Det handlar inte enbart om formell föreningskunskap, utan även om att fatta beslut och genomföra aktiviteter tillsammans, med allt vad det innebär av diskussioner, kompromisser och fördelning av ansvar.
Lära och skapa
Föreningslivet är ofta en plats där du tillsammans med andra kan lära, skapa och därmed utvecklas som människa. Här har studieförbunden en nyckelroll.
Studieförbunden är själva en del av civilsamhället. De har tillsammans nära 400 medlems- och samverkansorganisationer. Merparten av studiecirklarna och kulturprogrammen genomförs i samverkan med det lokala föreningslivet.
Studieförbunden brukar ibland beskriva sig själva som civilsamhällets möjliggörare, genom att de på olika sätt stödjer det lokala föreningslivet med utbildning, lokaler, studiematerial, coachning och mycket annat.
Livskvalitet och glädje
Många studier har påvisat positiva effekter av föreningsaktiviteter på en rad områden – hälsa, självkänsla, yrkeskarriär och social kompetens.
Sist men inte minst är det värt att lyfta fram föreningslivets betydelse för människors vardagliga livskvalitet. Att ha kul på sin fritid, enbart för att det höga nöjets skull, ska inte underskattas. Att se på den lokala teaterföreningens nyårsrevy kan göra vem som helst på gott humör – och kanske föda en tanke på att nästa år själv stå på scen.