Möt Marika Karlsson

Namn: Marika Carlsson
Ålder: 43
Bor: Radhus i Vällingby med sambon Mia och hennes femåriga dotter.
Gör: Jag är Gud! En ny stå-upp-show.
Gillar: Överraskningar
Ogillar: Fördömanden, det är det värsta jag vet!

Den som är middagsvärd i SVTs soffprogram Go’kväll ska bjuda in några fiktiva gäster – personer man gärna vill möta. När Marika Carlsson nyligen var med i programmet valde hon Jesus och Jimmie Åkesson som gäster.
– Min största mission är att vi måste prata med varandra, trots att vi är olika och tycker olika, säger hon.

Marika kommer med snabba steg över torget i Vällingby centrum, direkt från lunchmatlagning hemma i radhuset. När vi tagit plats vid ett lagom avsides bord på fiket berättar hon om sin nya föreställning ”Jag är Gud”.
– Den handlar om mitt liv.

Och sedan sätter hon genast igång att berätta om livet. Öppet, utan skygglappar, kryddat med drastisk humor.

Blixtförälskad i kvinna

Som treåring kom Marika från Etiopien till Lund. Adoptivföräldrarna tillhörde Pingstkyrkan och församlingen blev snabbt den fasta punkten i tillvaron. Tron var stark. Allt detta rubbades när hon som tjugoårig au-pair i London blev blixtförälskad. I en kvinna. Känslorna sade en sak, men vad skulle alla andra säga?
– Det var ju katastrof! Det sa stopp direkt. Jag erkände inte ens för mig själv hur det låg till. Jag stängde dörren och sedan gick det tjugo år innan jag blev kär i en kvinna igen. Jag kan bli frustrerad när jag tänker på det där. Ibland tycker jag att kyrkan har tagit tjugo år av mitt liv.

Inte så att hon förkastar allt vad tro och religion heter. Föräldrarna hemma i Skåne har varit ett stort stöd under Marikas hela uppväxt, fram till i dag. Och hon har fortfarande en god relation med många troende personer.

Det är kyrkans, som hon säger, ”enorma fixering vid sexualiteten” och fördömande attityd hon vänder sig emot. Marika skärper blicken och nämner de 22 pingstpastorer som 2015 gick ut i tidningen Dagen och hävdade att homosexualitet är synd.
– Jag gillar att ha dialog med människor, men när jag läste det där så tänkte jag att nu får det vara nog. Det är liksom ingen idé att diskutera med människor som har Bibeln som lag.

Temat återfinns i hennes nya kritikerrosade föreställning ”Jag är Gud” som hade premiär i november.
– Om jag blir väldigt arg över någonting, då blir det en show om det.

Farligt att gruppera

Det är inte första gången Marika Carlsson provocerar. ”Går man runt med ett offer-ok hela tiden ser man rasism i allt”, kontrade hon i tidningen GT när Afrosvenskarnas riksförbund anmälde hennes förra föreställning ”En negers uppväxt” för hets mot folkgrupp. Anmälan avslogs – och hela historien styrkte snarare Marikas uppfattning om faran med att kategorisera människor i grupper efter hudfärg, kön, sexuell läggning…
– Det är väl bättre att grunda en vänskap på att jag gillar en annan människa och att någon gillar mig, än att gå runt och säga ”jag är afrosvensk” varje dag och varje sekund.

Hon känner sig främmande inför begreppet etnicitet.
– Jag använder inte det ordet. Det speglar ett behov av att stoppa in sig själv och andra i ett fack. Jag har inget behov av det.

Samtidigt inser hon att vi människor inte kommer ifrån vår förkärlek att dela in varandra i grupper och kategorier.
– Kanske är det ett sätt för oss att få lite struktur på vår kaotiska tillvaro. För att förstå oss på den här galna världen sorterar vi in människor i fack. Jag gör det också! Men vi måste vara medvetna om konsekvenserna. Hur lätt det är att utesluta, exkludera och förenkla – därför att du redan på förhand har bestämt dig för hur människor är.

Bästa botemedlet är att inte generalisera i onödan. Att hela tiden vara vaksam på sina egna fördomar och att våga se människan bakom kategorin. Det är också därför hon fortfarande har vänner inom Pingstkyrkan och gärna skulle ta en diskussion med Jimmie Åkesson.

Bananskal

– Det var det berömda bananskalet, är Marikas förklaring till att hon blev stå-upp-artist.

Hon bodde i Göteborg och var med i teatergruppen Unga Folkteatern när en regissör föreslog att hon skulle testa stå-upp.
– Jag var väldigt motvillig i början, men gick ändå en tvåveckorskurs i Stockholm och där kände jag direkt att det var min grej.

De snabba kasten mellan skratt och allvar verkar vara en del av Marikas personlighet – både på scenen och utanför.
– Jag kallar min nya föreställning stå-upp-show för att signalera att det är kul. Jag gillar att det finns plats för humor och allvarliga existentiella frågor på samma gång.

Teatercirklar

Studieförbunden har Marika goda erfarenheter av från teatertiden i Göteborg. Men om det var Studiefrämjandet eller ABF de samarbetade med i amatörteatergruppen minns hon inte riktigt.
– Det var i alla fall guld värt för oss! Vi hade studiecirklar om allt från scenografi och kostym till skrivande.

I sitt sommarprogram från 2010 beskriver Marika en resa tillbaka till Etiopen, där hon levde sina första två år. Lyssnarna får följa med när hon söker sina rötter och sina biologiska släktingar. Det blir en halsbrytande färd och berättelse. Hur det hela slutade avslöjar vi inte, för programmet är värt att lyssna på och finns på www.sr.se.
– Det är klart jag har tänkt mycket på varför jag blev den jag är och vad jag hade med mig när jag kom till Sverige. Men det var mest i tonåren jag funderade på vad det betydde att vara adopterad. Nu är jag den jag är.

MARIKAS SCENTIPS

Många aktiva i Studiefrämjandet står på scen. Här är Marikas bästa råd till er:

Inse att det tar tid att bli bra. Ge inte upp! Vill du bli riktigt bra måste du fråga dig om det är värt allt slit. Men alla måste börja någonstans, så det är bara att gå med i en teatergrupp. Det är svårt att få scentider för stå-upp, så varför inte starta en klubb själv där du bor?

MARIKAS FAVORITER

En bok: En man som heter Ove.
En film: The big fish
En artist: Johan Glans. Bästa komikern i landet, fantastiskt bra, det lilla kräket…

Läs mer om Studiefrämjandets scenkonstverksamhet!

Ur Cirkeln nr 4 2016.