• Language

    Use Google Translate to view the web site in another language.

Gå till Studiefrämjandet.se

Möt Maria Wetterstrand

Leva som man lär. Ett talesätt Maria Wetterstrand inte ger mycket för. "Jag tror inte på den perfekta människan", säger hon. Däremot tror hon på politiken. "För att klara klimatet behöver vi politiker som vågar utmana industrin. Där finns det största motståndet." Sju år har gått sedan Maria Wetterstrand lämnade posten som språkrör för Miljöpartiet. (Ur Cirkeln nr 4 2018)

"När jag ser hur de nationalistiska partierna växer, kan jag känna mig som en svikare."

MARIA WETTERSTRAND

Född: 1973 i Eskilstuna. 
Bakgrund: Språkrör för Grön ungdom 1996-1999, riksdagsledamot 2001-2011, Språkrör för Miljöpartiet 2002-2011 (tillsammans med Peter Eriksson). 
Bor: Lägenhet i Helsingfors, hus i Stockholm (delvis uthyrt). 
Familj: Två barn, 11 och 14 år, exman (Wille Niinistö, före detta miljöminister i Finland), en halv hund, ”min exman har köpt en hund som han dumpat hos mig”. 
Gör: Konsult på företaget Miltton, leder seminarier, föreläser med mera. 
Lyssnar på: Idol på fredagarna med min dotter. Jag gillar män med mörka röster. Och David Bowie. 
Läser: Läser om Harry Potter-böckerna på engelska. Så jag kan prata med mina barn om dem. Annars lyssnar jag på Storytel.

Vi träffas på Kungsholmen i Stockholm. Maria Wetterstrand har ont i en fot och haltar lätt.

– Jag vet inte vad det är för fel, suckar hon.

Närmast kommer hon från ett möte med initiativet Fossilfritt Sverige. I morgon väntar Göteborg och en föreläsning om förpackningsindustrins miljöutmaningar.

Hemma är numera Helsingfors för Maria Wetterstrand. Där finns de två barnen och exmaken Wille Niinistö, tidigare finsk miljöminister.

– Jag har insett att integration inte är så enkelt. Jag kan väl säga att min finska har utvecklingspotential.

I Helsingfors finns också kommunikationsföretaget Miltton, där Maria Wetterstrand sedan ett par år tillbaka jobbar med miljö- och hållbarhetsfrågor.

– Mest åker jag omkring och leder nördiga miljökonferenser, skrattar hon.

Lam politik

Mitt i den kaotiska svenska regeringsbildningen hösten 2018, är det naturligt att samtalet startar just där.

– Politik kan vara mer komplicerat än man tror, konstaterar hon.

Det gäller särskilt efter en högljudd valrörelse, där partiernas löften och utspel är i färskt minne hos väljarna. Ett spänt läge minskar utrymmet för kompromisser. Men det politiska läget i Sverige just nu har en historia.

– Vi har haft en väldigt lam politisk debatt de senaste decennierna, säger Maria Wetterstrand och beskriver hur många partier krampaktigt håller fast vid det invanda höger mot vänster, fast den konflikten blir allt mer diffus och irrelevant för väljarna.

– Nu står en nationalistisk, protektionistisk politik mot öppen, mångfaldsinriktad. Och de här värderingarna skär rakt igenom många partier, och därför kan de inte hantera dem. Sverigedemokraterna är det parti som representerar en tydlig sida av denna konflikt, och blir belönade för det.

Det finns en uppfattning att det skulle vara tabu att tala om migrationspolitiken. Att den svenska åsiktskorridoren är för trång.

– Jag tycker faktiskt inte det är okej att säga vissa saker, som att nedvärdera människor på grund av deras hudfärg och etniska ursprung. Men migrationspolitiken har jag diskuterat så länge jag har varit politiskt aktiv.

Enligt Maria Wetterstrand beror SDs framgångar på ett ganska enkelt faktum:

– Många av deras väljare gillar inte invandrare. De är rädda för det som är annorlunda.

Självklart parti

Maria Wetterstrand har tänkt politik så länge hon kan minnas. Hon betecknar sig själv som ”grön liberal”. Några politiskt aktiva i hennes egen familj finns inte, med undantag för morfar som var socialdemokrat. Miljöfrågan har alltid varit nummer ett. Redan som femtonåring engagerade hon sig i Miljöpartiet hemma i Eskilstuna.

 – Allt annat än ett politiskt parti kändes lite löjligt, och att det blev Miljöpartiet var självklart. Politiken tar ett helhetsgrepp på samhällsutvecklingen. Jag såg ingen annan väg för mitt engagemang och samhällsintresse.

Efter gymnasiet pluggade hon drama ett år på Östra Grevie Folkhögskola i Skåne. Sedan blev det Miljöpartiets riksdagskansli 1994, följt av studier i biologi i Göteborg. Under den tiden var hon både kommunpolitiskt aktiv och språkrör för Grön ungdom. År 2001 blev hon riksdagsledamot och året därefter vald till språkrör för Miljöpartiet, tillsammans med Peter Eriksson. Miljöpartiets opinionssiffror var usla, partiet riskerade att åka ur riksdagen vid valet samma höst. Inget drömläge för en nyvald partiledare.

– Vissa har kallat mig politisk karriärist, men det här var mer ett politiskt kamikazeuppdrag.

Miljöpartiet lyckades hålla sig kvar i riksdagen och i de följande två valen gick partiet framåt.

Att hon under tiden som språkrör skulle ha haft så mycket makt betvivlar hon.

– Jag har aldrig gått igång på makt. Och förresten tror jag att få politiker känner att de har makt. Möjligen Donald Trump då, som väl tror att han styr hela världen.

Efter ett decennium i toppolitiken var det 2011 var det dags att lämna över till nya språkrör. Omställningen var inte särskilt svår.

– Det är hälsosamt att inte ha politiska uppdrag för länge. Jag tycker Miljöpartiets regel om högst tolv år i riksdagen är bra.

De första åren efter de hektiska språkrörsåren frilansade Maria Wetterstrand. Föreläste, skrev krönikor och hade en del uppdrag i styrelser.

– Jag var utmattad och njöt otroligt av att känna mig fri och inte behöva jobba heltid.

Ständigt granskad

– Hur långt svar vill du ha? Motfrågan kommer direkt när jag undrar om det finns en väg tillbaka till partipolitiken.

Det medelkorta svaret kan kanske sammanfattas som att lusten saknas. Att priset är för högt. Det allra värsta under språkrörstiden var den ständiga mediebevakningen. I början var det inte så farligt, men att i tio år vara ständigt granskad och värderad blev till slut, i alla fall för Maria Wetterstrand, på gränsen till outhärdligt.

– Jag kan förstå att folk inte vill bli politiker med det medieklimat vi har i dag. Gör du något bra får du ingen uppmärksamhet, gör du ett enda fel blir du skandaliserad. Allt det där gav mig till slut bara ångest.

Fortfarande, sju år efteråt, är förhållandet till offentligheten inte helt okomplicerat.

– Hade du frågat mig för tre år sedan hade jag nog tackat nej till den här intervjun.

Medierna – både sociala och traditionella – leder till ett samhällsklimat där, med Maria Wetterstrands ord, ”ytlighet och billiga påhopp” ersätter ett sansat samtal och modiga politiska beslut om framtidens ödesfrågor – som klimatfrågan.

Högre växel

När klimatfrågan kommer på tal är det som om Maria Wetterstrand lägger i en högre växel. Orden kommer lite snabbare. Klimatfrågan är stor och komplicerad och det verkar både roa och oroa henne. På frågan, om och hur vi kan vända utvecklingen följer ett långt och prövande resonemang, där tveksamheter blandas med tydliga ställningstaganden, tunga suckar och yviga gester.

– Det är väl tur att vi börjat vända utvecklingen, tänker jag. Fast kanske ingen har märkt att vi börjat? Och ibland undrar jag själv om vi verkligen gjort det. Hur som helst gör vi inte så mycket som krävs.

– Det gäller att politikerna vågar stå upp mot industrin. Svenskt näringsliv representerar dem som vill göra allra minst. Alla branscher kan ju hitta argument för att just de ska slippa förändra sig.

Att människor engagerar sig i klimatfrågan är viktigt. Enskilda företag och individer kan vara föregångare och föredömen. Men lösningen av klimatkrisen är ingen individualistisk historia.

– Det behövs politiska beslut och en helt annan attityd i näringslivet om vi ska komma någon vart. Jag är ytterst skeptisk till att vi kan lösa miljöproblem med privatmoral.

Det finns ett drag av moralism i miljörörelsen som Wetterstrand ogillar. Attityden att den som engagerar sig avkrävs att i alla delar av livet agera rätt och korrekt ger hon inte mycket för.

– Varför ska man ålägga engagerade män-niskor att vara perfekta? Jag tror inte på det. För hur länge orkar en människa vara perfekt? Hellre en bilist som kör 3 000 mil om året och är engagerad för miljön, än en bilist som inte är engagerad.

Lite mossigt

Maria Wetterstrand ler lite milt inför orden studieförbund och folkbildning.

– Jag tror den allmänna uppfattningen är att studiecirklar upplevs som lite mossigt.

Hon har själv erfarenhet, både av folkhögskola och av studiecirklar, och minns den stora betydelse studieförbunden hade för musiklivet i hemstaden Eskilstuna.

– Studieförbunden stöttar många människor i deras livsutveckling. Men de som jobbar där verkar inte vara särskilt exhibitionistiska. Jag vet ju att många studieförbund är engagerade för integration, men varför sticker de inte ut hakan och är med i debatten?

8 ORD

till Maria Wetterstrand

Framtidstro: Så länge det finns barn finns framtidstro.

Religion: Överdramatiserat.

Klimatångest: Något jag får varje gång jag flyger mellan Sverige och Finland.

Studiecirkel: Spanska. Jag läste spanska i studiecirkel en gång i tiden.

Bil: En Tesla hade varit kul…

Integration: Något som sker väldigt nära människor och inte kan kommenderas fram. Vi har alla ett ansvar för att göra små insatser för integration.

Finland: Blått och vitt. Jag gillar Finland. Men oj vad många svenskar som inte vet någonting alls om Finland. Det är synd.

Vänskap: Viktigt.

Ur Cirkeln nr 4 2018.

  • Text: Thomas Östlund
  • Senast ändrad: 31 augusti 2020