Möt Lasse Berg

Nyfikenheten och glädjen att berätta är drivkraften för Lasse Berg. Och den finns kvar, trots den stora sorg som drabbade honom för några år sedan.

LASSE BERG, 77 

Född: I Sundsvall, uppvuxen i Båstad. 
Bor: Uppsala och Frankrike. 
Familj: Frun Ingrid och tre döttrar (varav två i livet), barnbarn. 
Gör: Författare, journalist, dokumentärfilmare, nationalekonom och ornitolog.  Har ett nytt bokprojekt på gång. 
Lyssnar på: Lättsam klassisk musik när han skriver, typ Vivaldi – det som hans dotter kallade ”pappamusik”. 
Läser: Science Nature och följer världens nyhetsflöde dagligen via en rad olika tidningar. 
Vad gör dig arg: Dåliga bilförare. 
Hur mår du: Bra, trots att jag aldrig tränat. 
Vackraste fågellätet: Koltrasten.

Vi sitter på ett klassiskt fik i Stockholm där heltäckningsmattan luktar cigarettrök sen svunna dagar. Lasse Berg greppar mitt block och skriver ”Han tog en kanelbulle, dagen till ära”. Det är nämligen kanelbullens dag och Lasse Berg säger att det är den godaste kanelbulle han någonsin ätit.

Han har kallats Sveriges mest optimistiska journalist och känns också som Sveriges snällaste man när han till och med berömmer valet av fönsterbord för vår intervju. Han som speglat världen genom sin klokhet och oändliga nyfikenhet i femtio år. Och hans tre böcker om Kalahari har sålts i över 100 000 exemplar och fått många att fundera på människans ursprung.

– Från början föddes vi in i en samlargrupp på 20-30 människor. En grupp som hjälptes åt att ordna mat, visade varandra respekt och var snälla mot varandra. Det var nödvändigt för gruppens och artens överlevnad. Då var den väldiga sabeltandade katten fienden, i dag är det ensamheten. När flocken inte längre är vår givna hemvist måste vi kämpa för att skaffa vänner, mat och en bostad.

Resglad kvinna och folkabuss

I Kalahari-böckerna beskriver han människans utveckling – från hominiderna, förmänniskorna, till Homo Sapiens. Alltså från det att vi ställde oss på två ben och så småningom utvandrade från Afrika och spred oss över hela klotet. Hur vi gått från att vara samlarfolk till att bli bofasta. Och vad som hänt med varelsen människan på vägen.

I sina studier har Lasse Berg intervjuat vetenskapsmän inom både evolutionslära, arkeologi och paleontologi, och varvat med egna upplevelser från olika platser och länder. Men hur började egentligen hans intresse för världen och människans ursprung?

Jo, som 22-åring hörde han nationalekonomen Gunnar Myrdal säga i en radiointervju att den som inte gjort något spännande av sitt liv innan 25 års ålder kunde glömma resten.

Då lämnade han raskt jobbet som flygmeteorolog, slog följe med en resglad kvinna, köpte en blå folkabuss och gav sig ut i världen. Tillsammans åkte de till krigshärdar och fattiga länder.

– Jag har inte sökt adrenalinkickarna eller utsatt mig för fara medvetet, jag är egentligen en fegis. Det är nyfikenheten och lusten att berätta som har drivit mig.

Bott med ursprungsfolk

Under perioder har Lasse Berg bott med sanfolket i Kalahari-öknen, världens äldsta ursprungsfolk.  Och trots att våra livsvillkor ändrats vartefter menar han att vi människor fortfarande är gjorda för att leva i grupp och samarbeta, precis som sanfolket. Gruppen klarar sig dessutom bättre om inte alla är lika. Han liknar gruppen vid en verktygslåda.

– Det går inte att bygga ett hus med bara skiftnycklar. Likadant är det med oss människor – vi behöver varandras olikheter, de begrundande, de sociala, de med olika diagnoser och pessimisterna likväl som optimisterna. Är alla lika får vi inget motstånd och då är det svårt att utveckla egna tankar. Ingen blir geni på egen hand.

Eftersom gruppens olikheter är av betydelse kan vår pannlob särskilja hundra olika personligheter, berättar han. Och samlarfolken behövde varken bossar eller hövdingar, det var sammansättningen av gruppen som var viktigast när den skulle röra sig i växlande biotoper.

Våldsamma av jordbruk

På samlarfolkens tid fanns det inget vi och dom. De begreppen kom till när vi för 10 000 år sedan blev bofasta, började med jordbruk och gjorde marken till privat egendom. Då blev vi också sjukare, mindre jämlika och mer våldsamma.

– Utan närhet till varandra blir det ingen förståelse och insikt, i stället blir det avståndstagande och utanförskap. Det är när det blir fråga om mark, makt och egna fördelar som det skapas ett vi och ett dom. Som när Donald Trump vill bygga en mur mot Mexiko.

Lasse Berg anser att människan är god av naturen, men enastående anpassningsbar och riskabelt anpasslig. Han bodde drygt tre år i Rwanda direkt efter folkmordet då en miljon människor dödades på en månad.

– Av det bästa hos människan, gruppkänslan, kan man också skapa ett vi och ett dom som enkelt kan göra en snäll människa till folkmördare.

Lyckan är social

I tredje boken om människans ursprung återvänder han till en by i Indien som han besökte på sextiotalet för att se hur människorna lever där i dag. Han inser att konsumismen gjort sitt intåg när köerna ringlar sig långa till det nybyggda köpcentret och när barnen i byn skrattar åt hans gamla mobiltelefon. De som för femtio år sedan inte hade tillgång till vatten har nu egna Iphones.

– I dag bygger vi gruppkänsla via varumärken. Fina varumärken ger gemenskap och tillhörighet oavsett om det är en ryggsäck från Fjällräven eller en väska från Louis Vitton. Vi får de andras respekt, de ser oss och vi är värda nåt.

Trots att människorna i den indiska byn hade fördubblat sin livslängd, fått fungerande avlopp och börjat drömma om att kunna köpa en traktor var de inte lyckliga när han frågade dem.

– Grundläggande materiell välfärd är en förutsättning för lycka, men all lycka har med det sociala att göra.

Sorg efter älskad dotter

Lasse Bergs senaste bok skildrar varken Sanfolket i Kalahari eller den lilla byn i Indien. Den handlar om yngsta dottern Linda som dog i en tragisk olycka för tre år sedan. Om en pappa som försöker ta sig igenom det värsta en förälder kan råka ut för. Om en människa i sorg och en älskad dotter. Om att mista, sakna, sörja och trösta.

– Efter Lindas död slutade jag helt att läsa och skriva, vilket jag gör varje dag annars.

Det mesta kändes futtigt. Jag och min fru Ingrid bestämde oss för att bara omge oss med snälla människor efteråt.

Efter två år när Ingrid åkte iväg på en kortare resa så kom plötsligt lusten och behovet av att skriva tillbaka. Boken om Linda kom till på tre veckor. Han skrev på dagarna och grät på kvällarna när han läste igenom det han skrivit.

Prata har hjälpt

Under 2019 har han varit ute på bibliotek runt om i landet för att prata om boken.

Samtidigt som det har varit svårt att tala om sorgen har det ändå hjälpt honom.

–  Det brukar vara underbara frågestunder. Jag blir stärkt av dem som är intresserade och kanske själva upplevt sorg. Och likväl som jag alltid undersökt hur det är att vara människa har det också blivit ett sätt för mig att undersöka sorgen.

Världsmedborgaren Lasse Berg som bott i över elva länder delar i dag sitt boende mellan Uppsala och södra Frankrike. Men hemma är fortfarande barndomens Båstad och Bjärehalvön där han växte upp. Och där koltrasten drillar.

Lasse Bergs recept för ett gott liv

• Promenera sex kilometer om dagen med några vänner. Jogga någon gång då och då lite längre mot horisonten.

• Sitt i naturen totalt avslappnad med alla sinnen öppna som en vråk i en trädtopp. Lyssna på tystnaden, känn dofterna, njut av grönskan, titta på det som rör sig.

• Förakta ingen, lämna aldrig någon människa utanför, mobba aldrig någon. Du är märkvärdig, men det är andra också.

• Lös problem genom att i första hand skämta om dem, i andra hand genom att snacka om dem så att ingen förlorar ansiktet och känner sig förödmjukad.

• För din egen lyckas skull – gör en människa glad nu!

Källa: Lasse Berg

ATT LÄSA

Om människans utveckling

Gryning över Kalahari
– hur människan blev människa

Skymningssång i Kalahari
– hur människan bytte tillvaro

Ut ur Kalahari
– drömmen om det goda livet

Om sorg

Ändå inte försvunnen: om sorg, tröst och att vara människa

Alla böcker utgivna på Ordfront förlag.

LASSE BERG associerar

Nyfikenhet: Kanske min viktigaste drivkraft.

Samarbete: Förutsättning för vår tillvaro under sex miljoner år.

Studiecirkel: En av det moderna livets bästa idéer.

Lycka: Att få vandra med de mina mot horisonten.

Sorg: Saknad.

Bildning: Bra att ha.

Upptäck, forska och fundera. Läs mer om Studiefrämjandets verksamhet här!

Ur Cirkeln nr 4 2019.