Krönika: Hen gjorde mig irriterad

Namn: Linnéa ”Lenny” Renholm-Persson
Ålder: 27
Gör: Utbildad eventkoordinator. Nu projektledare på Studiefrämjandet Västra Skåne, stationerad i Helsingborg. Genomförde 2014 förstudien ”Ung HBTQ/HBG” som mynnade ut i en rapport om bland annat unga hbtq-personers situation, tankar, erfarenheter och behov i Helsingborg.

Vi är fyra personer som tillsammans ska utgöra juryn i en tävling för unga, lokala kulturutövare. Alla känner inte varandra. När vi träffas och ska presentera oss säger någon: ”Jag tänker att vi kanske kan ta en pronomenrunda. Vi säger våra namn och pronomen; hon, hen, han eller den. Så att vi är transinkluderande.”

Jag minns så väl hur överrumplad jag blev, men ville inte låta det märkas när jag gjorde mitt livs första pronomenrunda. ”Jag heter Linnéa och mitt pronomen är hon.” Personen som kom med förslaget om rundan har pronomen hen.

Inombords kände jag mig förlägen och påkommen. En dov irritation bubblade. Kände mig på något vis satt på plats. Då visste jag knappt vad ”pronomen” och begreppet ”transperson” innebar. Ordet ”inkludering” kändes också främmande i min tankevärld. Jag vet nu att irritationen bara var ett tecken på min egen skamsenhet. Jag menar, jag tycker mig vara en person med hyfsad koll på saker som bemötande, hbtq och tillgänglighet. Jag ser mig själv som öppen och vill världen och alla i den väl. Och jag är dessutom själv en hbtq-person, precis som hen som initierade denna pronomenrunda. Men att jag lever med en kvinna innebär inte automatiskt att jag kan något om könsöverskridande identitet och uttryck, det vill säga trans (t:et i hbtq). Och att vilja väl räcker inte alltid hela vägen. Vissa saker behöver en helt enkelt lära sig.

Detta här hände för mindre än ett år sedan. Det får mig att undra hur många gånger jag tidigare felaktigt har utgått från att en person är av ett visst kön utifrån dess utseende. Eller hur många gånger jag, utan att ens förstå det, har uttryckt mig fördomsfullt om transpersoner. Eller i mitt jobb använt ett heteronormativt språk som gjort att någon inte vågat vara sig själv.

De här frågorna var startskottet på en process som inneburit att jag behövt frigöra mig från mycket av det jag fått inlärt om kön. Ordet ”hen” handlar inte om att ta bort kön ur samhället, utan om att inkludera alla de som inte passar in i de konstruerade kategorierna kvinna eller man. För vi människor är så mångfacetterade att två kön inte räcker. Var och en ska dessutom själv få definiera sin könsidentitet och uttrycka den hur en vill.

Jag är idag tacksam att denna person tog mod till sig och initierade en pronomenrunda med tre människor hen aldrig hade träffat förut. Det var en stor risk. Hen hade kunnat bli avfärdad eller illa bemött. Att känna sig vilsen när en hamnar i situationer som vi inte är vana vid är helt okej. Eller som jag kände mig; skamsen i min okunskap. Bara vi stannar upp, synar oss själva och inte låter stoltheten stänga den dörr som öppnats; dörren till nya perspektiv på livet.

Ur Cirkeln nr 4 2014.