Fylld av energi: Möt Andrea Rodriguez

Andrea Rodriguez är överväldigad, av två skäl. Efter att hon valdes till ordförande för Studiefrämjandet i maj har glada tillrop och lyckönskningar strömmat in från alla håll.

– Det känns fantastiskt, säger hon.

I Andreas famn vilar Vince, 14 dagar gammal. Att få barnbarn vid 45 var kanske inget hon förväntade sig, men nu strålar ögonen av mormorslycka.

– Jag fick själv mina två barn tidigt, så det kanske inte är så konstigt, men känns ändå överväldigande.

Vi träffar Andrea en strålande sommardag hemma på gården i Lybäck, mitt i skogen några mil västerut från Umeå. Andrea och sambon Göran köpte det gamla timmerhuset för ett år sedan, och nu pågår projekt här och där i rummen. Det är lite rörigt men det finns en plan, försäkrar Andrea.

– Här är vi helt inkapslade, vaknar till fågelkvitter och har inga grannar. Det är en verklig kontrast till min intensiva sociala sida. Och jag älskar kontraster.

Frispråkig

Ingen tvekan om att Studiefrämjandet fått en frispråkig ordförande. Hon berättar öppenhjärtigt om sin bakgrund, med en spansk far som tidigt försvann ur bilden, om missbruk och psykisk ohälsa i familjen.

Men allt var inte svart. Mormor och morfar fanns där hela tiden som ett kärleksfullt stöd och en fast punkt i livet. Ändå kände sig Andrea ibland som en främmande fågel i den lilla byn Vännfors där hon växte upp.

– I en frireligiös släkt i Västerbotten på åttiotalet pratade vi inte så mycket om problemen, jag fick en kaka i stället, samtidigt som det på något vis fanns en omtanke i det vi aldrig pratade om.

När Andrea som ung besökte farmor i Madrid föll några pusselbitar på plats.

– Den del av mig som var avvikande i Sverige var helt normal i Spanien, att vara social, krama alla och prata högt och mycket.

Maskrosbarn

När man lyssnar på Andreas berättelse ligger begreppet Maskrosbarn nära till hands, dessa barn som lyckas ta sig fram i livet trots en tuff barndom.

– Jag gör ingen hemlighet av min risiga uppväxt, säger hon med en rättframhet som antyder att ”sopa under mattan” inte ingår i hennes livsfilosofi.

Andrea gör direkta kopplingar mellan sin bakgrund och engagemanget i Studiefrämjandet.

– Jag skulle verkligen behövt folkbildning när jag växte upp. Allt var som ett flipperspel i mitt huvud. Massor av tankar och saker jag ville göra, men ingen som hjälpte till att få ordning på mina idéer.

Andrea är ingen nykomling i Studiefrämjandet. Hon började som verksamhetsutvecklare i Vännäs 2008. Blev chef i Umeå 2016. De senaste åren har hon varit ett slags ambulerande krishanterare i avdelningar som kört i diket på grund av felaktig hantering av statsbidrag. Nu går hon in i en ny roll, eller snarare två. Hon ska vara både ordförande och tillförordnad förbundschef, i väntan på att en ny rekryteras.

Möjliggörare

Varför finns studieförbunden? Frågan är kort och Andreas svar långt. Minsta möjliga sammanfattning blir ordet ”Möjliggörare”.

– Vi ska vidga horisonterna. Många människor kan inte ens formulera sina drömmar och se sina möjligheter. Det kan gälla alla, men särskilt ungdomar som har det tufft i skolan.

Sedan finns de med både intressen och idéer, men som inte kommer vidare.

– Här kan vi göra verklig skillnad och gör redan idag. Jag vet att våra anställda coachar och hjälper många att förverkliga sina drömmar genom att utvecklas i grupp.

Hon hämtar exempel från tiden i Umeå, där Studiefrämjandet flyttat kontoret från centrum ut till stadsdelen Ålidhem, just för att finnas nära dem som behöver folkbildningen mest.

Bistra verkligheten

Allt detta låter fint, men sedan finns den bistra verkligheten. Statsbidraget fördelas efter det antal studietimmar som vart och ett av de tio studieförbunden ”producerar”. Volym och inte kvalitet alltså. Att peppa och stödja tar tid och kraft, men ger inga intäkter enligt de riktlinjer som nu gäller.

– Det är så klart ett dilemma. Men ska vi göra verklig samhällsnytta måste vi börja med att prata om vår roll och vårt uppdrag, och det gör vi nu. I nästa steg gäller det att få resurser för att göra det vi vill.

Många förespråkar ett system där statsbidraget till studieförbunden ska fördelas utifrån kvalitetsbedömningar. Andrea har funderat mycket på frågan och inser svårigheterna och komplexiteten.

– Vem ska bedöma kvaliteten på ett rättvist sätt? Risken blir att den som skriver bäst får mest. Jag tror nog mer på ett reformerat system som dämpar drivkrafterna för stora volymökningar.

Studiefrämjandet och andra studieförbund har det senaste året varit ifrågasatta för att hantera statsbidrag felaktigt. Andrea anser att debatten är förenklat svartvit, men att det som hänt manar till förändring.

– Studieförbunden har ett stort ansvar för att hantera offentliga medel på rätt sätt. Det senaste året har vi i Studiefrämjandet gjort den största satsningen någonsin för att genomlysa vår verksamhet. Det har varit både nödvändigt och värdefullt.

Föreningar spelar roll

Andrea betonar det ideella föreningslivets betydelse, både för människors livskvalitet och för demokratin. Merparten av studieförbundens verksamhet sker också i samverkan med föreningar. Här menar Andrea att Studiefrämjandet behöver förändra sin roll från att vara förmedlare av pengar till att i högre grad ge andra former av stöd till föreningarna.

– Problemet är att det många föreningar behöver, är just pengar. Och vårt statsbidrag får bara användas till det som är direkt kopplat till folkbildningsverksamheten.

Andrea vill inte moralisera och peka finger. Det kommer alltid att finnas gråzoner.

– Återigen, vi behöver sätta oss ner tillsammans och reflektera över vår roll. Jag vet att det finns massor av goda exempel på givande samarbeten mellan Studiefrämjandet och våra medlems- och samarbetsorganisationer inom statsbidragsvillkorens ramar.

Lyssnande ledarskap

– Jag tycker om att prata, men för en bra ledare är det nog ännu viktigare att lyssna, säger Andrea.

Hon medger att ”lyssnande ledarskap” låter floskligt.

– Jag vet, men det är faktiskt stor skillnad på att prata till folk och att prata med folk. Och som ledare måste du göra klart för dig vilka ingångsvärden människor har i den grupp du ska leda: Varifrån kommer du? Vilka tankar tar du med dig in i gruppen? Vad har du för förväntningar? Sådana frågor tror jag behöver ställas i varje grupp.

”Jag längtar efter att tycka olika i grupp tills vi förstår varandra”, skrev Andrea i sin första ledare i förra numret av Cirkeln.

– Jag tror definitivt på samtalets kraft. Att tycka olika är naturligt, men ofta har jag märkt att man genom att prata med varandra, ge och ta, också kan hitta en samsyn.

Konfliktfyllt

De senaste åren har varit konfliktfyllda i Studiefrämjandet. Mycket har rört relationen mellan förbundsledningen och avdelningarna.

– Avdelningarnas frihet att forma verksamheten lokalt är avgörande för vår framgång. Samtidigt måste vi ha en grundläggande samsyn i organisationen.

En fråga som diskuterats livligt har gällt tillsättningen av chefer i Studiefrämjandets lokalavdelningar.

– Förbundsstyrelsen ska vara informerade och kan ge råd, men beslutet ska fattas av avdelningsstyrelsen. Verksamhetschefen godkänns sedan av förbundsstyrelsen.

Ytterst tror Andrea att spänningarna i Studiefrämjandet har handlat om bristande tillit. Här anser hon att förbundsledningen behöver lyssna och lära av den professionalitet som finns i lokalavdelningarna, för att kunna möta deras behov på rätt sätt. Och för avdelningarna är det smart att samordna vissa funktioner nationellt, förutom att riksförbundet hanterar det grundläggande övergripande funktionerna.

– Mycket handlar om relationer och kommunikation. Som jag sa tidigare, prata med och inte till.

Tsunamin

Andrea ser fram emot sin nya roll. Hon tar uppdraget på stort allvar, men ändå på något sätt med lustfylld lätthet, snarare än högstämt allvar. Kanske hänger denna inställning samman med svaret på den sista frågan: Finns det någon avgörande händelse i livet som satt spår hos dig? Andrea säger utan att tveka:

– Tsunamin.

Julen 2004 var Andrea med familjen i Thailand. När tsunamin svepte in över Phuket blev allt kaos och Andreas man och barn försvann. Efter tre fasansfulla dagar visade det sig att alla hade överlevt.

– Det förändrade min syn på livet. Tidigare var jag ofta orolig över vad människor skulle tycka om mig, rädd för att säga fel och göra fel. Men det har släppt nu. Jag har på något sätt blivit mycket modigare. Har man varit med om det värsta, så vad kan egentligen hända?

Andrea Rodriguez, 45

Bor: Timmerhus i byn Lybäck i Västerbotten.
Familj: Sambon Göran. Barnen Julia, 22 och Colin, 24. Barnbarnet Vince och jämthunden Nova.
Gör: Ny förbundsordförande och tillförordnad förbundschef i Studiefrämjandet.
Läser: Fjärilseffekten av Karin Alvtegen.
Lyssnar på: Lauren Daigle.
Förebild: Morfar.
Folkbildning för mig: Hitta mitt sammanhang i livet och utvecklas som människa.

Andrea associerar

Hundar: Energi och intresse. Och så klart vår egen Nova.
Veganism: Samhällsengagemang och god mat.
Makt: Väcker frågor som måste diskuteras öppet.
Feminism: Lika möjligheter, rättigheter och skyldigheter.
Västerbotten: Hemma!
Vargar: Debatt.
Migration: Möjligheter.

Fem tidigare förbundsordförande

• Ulla Ståhlberg1983-1992
• Martin Edman 1992-1995
• Leif Kindblom 1995-2009
• Anders Manheden 2009-2013
• Tommy Winberg 2013-2021