Folkbildning för mig

"Vi var rädda att bli utskrattade"

För mig betyder folkbildning frihet och möjlighet att lära och utvecklas genom hela livet. Det startar i ett intresse och ger så mycket mer än man förväntat sig.

När jag var fjorton år så blev jag och min kompis kommunens yngsta cirkelledare när vi startade barndans i min hemby Järbo utanför Sandviken. Vi själva hade idén. Vi ringde upp ett studieförbund och var rädda för att bli utskrattade. Det blev vi inte. Istället blev vi välkomnade med varm hand av Ola Eriksson på ABF Sandviken.

Under sex år dansade vi med typ alla barn i Järbo, vi gick cirkelledarutbildningar, uppträdde på festivaler och fick ansvar, med stöttning, för allt från lokal och administration till pedagogik.

Som vuxen kan jag se hur det formade mig till den jag är idag, med en grundmurad känsla av att jag kan klara av det mesta, och tillsammans kan vi mer. Som anställd på Studiefrämjandet har jag sett hur folkbildning gör stor skillnad – för nyanlända som lär sig vardagssvenska, för pensionärerna som vågar testa Zoom eller i spelkulturföreningen där hemmasittaren och ingenjören tillsammans lägger upp spelstrategier.

För mig betyder folkbildning människovärde, humanism och insikt att vi behöver kunskap, bildning, kultur, förkovring, skönhet och sammanhang för att växa.

Hanna Hagström, 42

Gör: Utvecklingsledare för pedagogik och lärande, Studiefrämjandet Riksförbundet.
Bor: Farsta söder om Stockholm.
Familj: Man, två barn och katt.
Fritid: Tränar och badar bastu.

"Mest av allt är folkbildning gemenskap"

För mig betyder Folkbildning kunskap och lärande… eller… nej, mest av allt är folkbildning gemenskap. Att lära känna människor som jag inte skulle träffa annars.

Jag kan komma till vår brädspelsförening en söndag möta allt från studenter, pensionärer, småbarnsföräldrar, folk som är nya i Sverige och som bryter mot traditionella roller. För mig är det fantastiskt. Brädspel är den gemensamma punkten, men det vi pratar om kan ta vägen vart som helst.

När du möter olika människor så inser du att samhället är mycket ljusare än om du bara läser dagstidningar. Det har ju blivit så nu för tiden att många ogillar andra bara för att de tycker annorlunda än vad du själv gör. Så är det inte hos oss. Här är alla välkomna. På så sätt är det vi gör också ett sätt att bekämpa sina fördomar, för alla har vi fördomar.

Folkbildning är också att vi i föreningen samarbetar med ett studieförbund.
Studiefrämjandet har hjälpt oss med lokal och hur man driver en studiecirkel. Utan lokalen hade vi varit fyra, fem personer som spelat hemma i någons kök.

Nu är vi tvåhundra som kan mötas i en lokal öppen för alla. Vår förening har också Studiefrämjandet där i bakgrunden hela tiden. Om vi behöver, finns det alltid någon att bolla med. Vi står inte ensamma, vi är med i nätverket.

Christian Jansson, 40

Familj: Fru och en son från ett tidigare förhållande.
Bor: Lägenhet i Gävle.
Gör: Processoperatör på Forsmarks kärnkraftverk.
Fritid: Brädspel. Aktiv i Gävle Strategispelssällskap.

"Folkbildning känns som en svensk grej"

För mig betyder folkbildning nåt som alla kan ta del av, utan att det behöver kosta så mycket. Det känns som en svensk grej.

Jag och min polare bildade ett hårdrockband i Deje. Vi letade replokal och tips
på hur vi skulle komma vidare med musiken. Det här var tio år sen typ, och vi kontaktade Johan på Studiefrämjandet och han omfamnade oss. Han tyckte väl att det var coolt med två grabbar från Deje som ville spela hårdrock.

Jag minns att jag tänkte: ”Finns det folk som jobbar med sånt här? Med att hjälpa kids att få lira.” Men så var det. Vi fick hjälp med mycket som är svårt att göra själv när man är tretton. Det blev workshops, Livekarusellen, spelningar här och där och en massa nya kontakter.

Det känns som att alla inom musiksverige, i alla fall är det så här i Karlstad, har gjort samma resa med studieförbunden. Nu har jag har hört att de ska få mindre pengar. Jag fattar inte hur politikerna tänker, det var min första reaktion.

Du kan ju ha cirklar om allt möjligt, spela musik, prata om böcker eller vad fan som helst. Vad ska man göra nu då? Ska alla gå på universitetet och plugga bara för att man ska? Vad händer då med alla som har ett lite annorlunda tänk?

Robin Bidgoli, 24

Bor: Lägenhet i Karlstad.
Familj: Föräldrar och tre syskon.
Yrke: Patienttransportör på sjukhuset. Extrajobb som ljudtekniker.
Fritid: Mest musik. Jag är med i banden Midnatt och Command.

"Claudia öppnade sina armar för oss"

För mig betyder folkbildning att vi kunde bilda en romsk förening och möta människor i olika generationer och med olika bakgrund. Andra stängde dörren för oss men Claudia på Studiefrämjandet öppnade sina armar.

Det speciella med folkbildning är också att det inte är obligatoriskt som i skolan, utan bygger på det du själv vill göra. Jag gör många olika aktiviteter med barnen i vår förening.

Vi startade föreningen Malmö Romska Idécenter 2011. Sedan dess har vi haft jättemånga aktiviteter med Studiefrämjandet. I höstas var vi tolv personer som reste till förintelselägret Auschwitz. Vi gjorde det för att stärka vår identitet som romer och för att inte glömma vår historia. Alla svenskar känner inte till att romer mördades i koncentrationslägren. Det var en uppskattad resa även om det så klart var känslosamt och svårt.

Vi i föreningen har fått mycket hjälp från Studiefrämjandet, förutom lokalen. Då handlar det först och främst om personalen. Claudia är en fantastisk kontaktperson. Hon stödjer oss, hjälper oss att tänka, ger oss råd och ställer alltid upp. Det här är vad jag själv har upplevt av folkbildning, och det har betytt mycket.

Iren Horvatne, 52

Bor: Malmö.
Familj: Gift, fyra vuxna barn.
Yrke: Modersmålslärare i romani.
Fritid: Vad är det? Jag har jobbet, föreningen, familjen och katolska kyrkan flera gånger i veckan. Jag är en aktiv person.

"Jag spelar hund för deltagarna"

För mig betyder folkbildning att lära sig nya saker eller utveckla kunskapen om något man redan kan. Folkbildning är frivilligt, vilket gör att deltagarna är nyfikna och själva vill lära sig.

Jag är ledare i kurser för hundägare; valp, unghundskurser, sök, rapport och annat. Det brukar vara ett tiotal personer i grupperna. För mig är det viktigt att deltagarna lär känna varandra. Alla vågar inte prata i en stor grupp, därför brukar jag dela upp i mindre grupper. De som är tysta och blyga försöker jag lyfta fram. Alla ska få synas och höras.

Det ska finnas utrymme att utbyta erfarenheter, det blir också en del av lärandet. Som ledare ställer jag många frågor, så att deltagarna får fundera och reflektera.

Det har hänt att samtliga i en grupp är tysta som möss. Då brukar jag använda humor eller en rolig berättelse. Det kan vara något som inte tillhör ämnet, men som gör att gruppen släpper loss och kommer igång. Det kan hända att jag själv spelar hund. Om vi ska träna ”sitt” kan jag ställa mig på alla fyra och be deltagarna få mig att sitta. Det lättar upp stämningen.

Den bästa upplevelsen för mig är när jag ser att deltagarna med min hjälp förstår hur de kan arbeta med sin hund, när aha-upplevelsen infinner sig. Den känslan är guld värd!

Annelie Damberg, 59

Gör: Cirkelledare för hundkurser. Är hundcoach.
Bor: Hus i Sandhem norr om Mullsjö.
Familj: Man, två utflugna barn och fyra schäfrar.
Fritid: Hundar!

Ur Cirkeln nr 1 2024.