Cirkelliv – sju studiecirklar på tre dagar i Varberg

Remake kläder – surra och sy

Jackor, byxor, skjortor, tröjor… Miljoner klädesplagg köps och slängs i en aldrig sinande ström. Studiecirkeln Remake vill vara en motström i detta ohållbara kretslopp. Här får gamla kläder nytt liv.

– Hur gick med din trikåklänning Anita?
– Det gick jättebra, den blev så fin.
– Ta med och visa nästa gång.

Hela tiden surras och sys runt det stora bordet när studiecirkeln Remake träffas. Alla har tagit med sig kläder som behöver förnyas. Annika ska sy in ett par byxor som hon har bytt till sig på en klädbytardag. Marias trasiga sockor ska stoppas och kanske få sulor. Siri visar upp en brun herrkavaj av god kvalitet, men alldeles för stor.

– Titta, visst är den vacker. Jag ska sy in den så att den passar mig, säger hon.

Bollar idéer

Cirkelledaren Lotti Benjaminsson glider runt i rummet, ger råd, peppar och bollar idéer. Deltagarna har tagit med sig lådor med band, tyglappar och knappar. Låna och byta med varandra går bra. Några har släpat med symaskin. Inspirationsböcker ligger på ett bord bredvid.

– Jag gillar tanken med att ändra och sy om. Nu för tiden gör vi sällan det farmor och mormor gjorde varje dag, och det är synd, säger Annika.

Deltagarna beskriver cirkeln som en skön blandning av att lära, göra och umgås. Kläder som behöver lagas och ändras är det ingen brist på.

– Det här är både kul och nyttosamt. Förra gången lagade jag ett par jeans som har legat trasiga i fyra år. Tummen sitter liksom fast hemma, men här kommer man igång, säger en av kvinnorna.

Goda tecken

Att intresset för second hand och återbruk växer ser deltagarna som goda tecken i tiden.

– Vi tror på nästa generation, säger någon optimistiskt.

Samtidigt vet alla att modeindustrin är en stor klimatbov. Någon minns reportagen med klädbergen i Västafrika som seglade upp som en stor nyhet för en tid sedan.

– Vad hände egentligen med den debatten, den bara försvann. Det är ju typiskt.

Deltagarna i cirkeln Remake är nya bekantskaper.

– Några av oss kände till varandra, men vi är inget kompisgäng.

Förutom det kreativa skapandet fylls cirkeln av prat om allt från bostadspriser i Varberg och boktips, till vad som egentligen är skillnaden mellan en tunika och en bussarong.

– Det här är värsta informationskanalen om både stort och smått.

Remake

Remake betyder att göra nytt av gammalt, återbruka material. Det handlar ofta om kläder men kan gälla vad som helst. Klädbytardagar ordnas på många håll. 2023 ordnades 115 klädbytardagar där Naturskyddsföreningen var medarrangör. I år är Klädbytardagen den 27 april.

I Sverige köps i genomsnitt 14 kilo nyproducerad hemtextil och kläder per person och år. De senaste 20 åren har inköpen ökat med 20 procent (Naturvårdsverket).

Flugbindning – läckert för fisken

Sex män sitter i djup koncentration och pillar med vackra fjädrar, trådar i olika färger och annat obestämbart material. Vad är det som händer?

Flugbindning går ut på att skapa mat för hungriga fiskar. Resultatet blir aptitretande beten som gör att fisken inte kan motstå ett hugg. Att binda flugor är skälet till att männen samlats här ikväll.

– Det går så klart att köpa flugor, men det är mycket roligare att lura fisken med en fluga som du har bundit själv, säger en av deltagarna.
– När du väl har börjat vill du inte längre köpa. Här blir flugan precis som du vill ha den, inflikar en annan.

Att efterlikna nymfer, mygg och olika insekter är ett säkert kort, då vet fisken vad den får. Ett annat sätt är att släppa lös fantasin. En av deltagarna håller upp en skapelse med orange fjäder, knappast en imitation av en verklig insekt.

– Lycka till, säger de andra och skrattar.

Usla på vattenvård

Cirkeldeltagarna är med i Varbergs flugfiskeklubb. De berättar att flugbindning utvecklats till en konstform och att vissa flugor kan kosta tusentals kronor. Tidigare var det vanligt med fjädrar från exotiska fåglar, ibland fridlysta. Det är inget som förekommer här.

Det var Johan Larsson, ordförande i flugfiskeklubben, som tog initiativ till cirkeln. Deltagarna ses varannan vecka från att fiskesäsongen är över.

– Det är kul att binda tillsammans. Vi lär av varandra och så blir det en hel del prat om fiske, säger Johan.

För att kunna fiska krävs förstås fiskevatten. Flera deltagare har sett fiskejournalisten Martin Falklinds filmer Fiskarnas rike.

– Vi är usla på vattenvård, konstaterar en av flugbindarna. Vattenkraften har förstört mycket fiske här i Sverige. Vi har prioriterat industrin före naturen.

Flugfiske

Flugfiske förekommer över hela världen och har en lång historia.
Fiskeflugan är förmodligen det första artificiella betet som människan fiskade med. Varbergs flugfiskeklubb är med i Sportfiskarna, en av Studiefrämjandets medlemsorganisationer.

Klimatpsykologi – pepp och glada pekpinnar

”Först får vi en knäpp på näsan, sedan verktyg för att förändra”, säger Mia Bremberg, ledare för studiecirkeln Klimatpsykologi. Här rör sig samtalen från sopsortering till global uppvärmning.

Boken Klimatpsykologi handlar om hur man genom att förstå människans beteenden kan hitta vägar till ett effektivt klimatarbete.

– För mig handlar det om att bli mer medveten. Och ju mer jag läser, desto mer inser jag hur lite jag vet, säger Birgitta, en av cirkelns tolv deltagare.

Ett av ämnena för dagen är den ibland snirkliga vägen mellan kunskap och handling. Det är inte alltid vi människor tar till oss information på rätt sätt.

Stort intresse

– Jag såg det här konceptet och tänkte direkt att ”det här är för bra för att inte användas”, säger Mia Bremberg. Hon är med i Naturskyddsföreningen och lade ut en inbjudan till cirkeln på sociala medier. Den blev snabbt fullbokad.

– Jätteroligt att intresset är så stort, säger hon.

Deltagaren Bernt är miljöengagerad och följer debatten.

– Det är mycket snack om klimat och utsläpp, men inte alltid så mycket kunskap och handling, säger han.

Även Birgitta tänker mycket på miljön.

– Jag kan så klart inte gör allt. Men jag kan göra lite mer i morgon och i framtiden.

Deltagarna kan visserligen tycka olika om mycket, men några klimatförnekare har inte hittat hit. Tanken är att mobilisera goda krafter i ett trevligt socialt sammanhang. Kanske är det just vad som behövs i en tid där framtidshopp är en bristvara.

– Vi står inför en stor samhällsförändring som vi måste klara tillsammans. Och vi kommer knappast att lösa klimatkrisen genom att koka linser, säger Mia.

Klimatpsykologi

Boken Klimatpsykologi: hur vi skapar hållbar förändring är skriven av Frida Hylander, Kali Andersson och Kata Nylén. Studieplanen till boken Klimatpsykologi kan läsas och laddas ner här. Miljö är ett av Studiefrämjandets profilområden.

Akvarellmålning – låt färgen flöda fritt eller planerat

På kamratcirkeln i akvarell förenas kreativt skapande med samtal och skratt.

– Det fina med att träffas så här, är att vi hela tiden får nya idéer och inspireras av varandra, säger en av deltagarna.

Cathrin har ett tomt vitt papper framför sig och en pensel i handen. På bordet ligger en låda vattenfärger.

– Nu leker jag med färgerna, det kan bli vad som helst, säger hon och låter ett kraftigt blått penseldrag inleda målningen.

Några minuter senare har Cathrins vita papper förvandlats till en böljande bild i mjuka nyanser av gult, blått, grönt och rosa. Ulf målar mer detaljerat och figurativt. En vacker björkskog är färdig och nu är han igång
med ett fågelporträtt.

– Ulfs björkar är så fina, säger någon och de andra instämmer.

Nya bekanta

Det är förmiddag i cirkeln i akvarellmåleri. Deltagarna har träffats flera år i olika konstellationer. Några är nyinflyttade Varbergsbor. Lena är född i stan och efter många år i Göteborg har hon återvänt.

– Det här är ett sätt för mig att hitta nya bekantskaper och samtidigt göra något roligt.

Lena är cirkelledare men betonar att hon är en i gruppen.

– Jag sköter kontakterna med Studiefrämjandet.

Tystare män

Någon prestationsångest verkar inte finnas i det här gänget. Däremot olika sätt att förhålla sig till färg och form. Hela tiden byts och bollas idéer, det tittas, skrattas och kommenteras.

Ett tag var det enbart kvinnor i gruppen, nu är det tre kvinnor och tre män.

– Det är trevligare med en blandad grupp. Det blir liksom en annan dynamik, säger en av kvinnorna.
– Det blev nog lite tystare sedan männen kom med.
– Men det blir mer målat.

Mer nyfikna

Att få vara i Studiefrämjandets lokaler betyder mycket.

– Det är helt otroligt bra, säger Ulf och tar i nästa andetag upp frågan om neddragningar av statsbidragen till studieförbunden.

– Jag vet inte vad det kommer att innebära, men det känns lite kymigt, säger han.

Att träffas och måla hör till livets väsentligheter, i alla fall i denna grupp.

– Varför är det så egentligen? Jag vet inte. Kanske för att vi är lite mer nyfikna än andra.

– Man kan ju inte sitta hemma och tycka synd om sig själv. Det går i alla fall inte för mig.

Samtalen och målandet fortsätter.

Akvarellmålning

Akvarell är en målningsteknik där vattenburen färg läggs på tjockt papper. Det finns två grundläggande varianter: Vått i vått betyder att papperet först fuktas och sedan målas med våt färg, vilket gör att färgerna flyter ut. Vid vått i torrt målas vattenfärger på ett torrt papper. Några kända akvarellmålare är William Turner, Arne Isacsson och Lars Lerin.

Jägarskolan – Jägarexamen väntar

”Kursen är bra, fast det är en hel del att plugga. Men att lära sig nya saker är ett sätt att utveckla sig själv”, säger Margareta, deltagare på Jägarskolan.

Studiecirklar kan se ut på olika sätt. Vissa lösa i formen, andra mer formella, med planer för varje träff. Jägarskolan hör till den senare kategorin. Här har de flesta siktet inställt på att bli jägare, även om det också finns nyfikna, naturintresserade deltagare.

– Jag skulle ha gått Jägarförskolan för nio år sen men det blev aldrig av. Nu är det dags, säger Margareta, en av åtta deltagare som med hjälp av ledaren Niklas Ljungberg ska lotsa sig fram till Jägarexamen, det slutprov alla måste klara för att få rätt att jaga.

Fokus rovdjur

En efter en droppar deltagarna in, två kvinnor och sex män från 13 år och uppåt. Kvällen börjar med lite löst snack innan Niklas kör igång sina PowerPoint-bilder. Den här gången handlar det om rovdjur i den svenska faunan och vi får en snabb genomgång; varg, mård, knubbsäl, björn och många andra.

– Det är en bra grupp. En blandning av människor som vågar prata, det är ju diskussionerna man vill ha, säger Niklas samtidigt som han sätter på kaffe till fikapausen.

På senare år har Niklas intresserat sig för eftersök med hund av skadade djur efter viltolyckor i trafiken. Han har varit ledare för Jägarskolan i ungefär 15 år. Kurserna blir snabbt fyllda, även om det innebär 20 kvällsträffar för deltagarna, och mycket pluggande i den 528 sidor tjocka kursboken. Niklas gillar cirkelformen och ger inte mycket för snabbutbildningar till jägare.

– Det är bra med avbrott mellan träffarna så du hinner smälta allt du lär dig.

Jägarskolan

Jägarskolan leder fram till Jägarexamen. Provet fastställs av Naturvårdsverket. Utbildningen ges över hela landet i flera olika varianter. I Sverige finns nästan 300 000 licensierade jägare. Svenska Jägareförbundet är en av Studiefrämjandets medlemsorganisationer.

Knyppling – alla ska få plats, ingen får ta över

”En kursledare ska älska sitt ämne”, säger en av deltagarna i knypplingscirkeln. Att knyppla är svårt förstår man snabbt av alla koncentrerade suckar i rummet.

– Ska du verkligen skriva om knyppling, undrar en kollega.

Faktum är att studieförbundens ”knypplingscirklar” ibland används nedsättande. Hantverk utövat av kvinnor osynliggörs fortfarande. Ändå visar forskningen att dessa cirklar leder till lärande, inte bara om själva hantverket, utan också kan bli en samtalsarena för allt ifrån existentiella livsfrågor till världspolitik.

Svurit mycket

– Korsning, vridning, korsning genom fyra par, säger ledaren Aase Eliasson som står böjd vid en av deltagarna.

För en okunnig betraktare verkar det komplicerat, med alla knyppelpinnar som ska flyttas hit och dit för att förvandla de tunna lintrådarna till vackra spetsar.

– Aase, kom hit, jag fattar inte hur jag ska göra nu, säger en kvinna.
– Jag har aldrig svurit så mycket i hela mitt liv, suckar en annan.

Aase berättar om knypplingens rika traditioner, med skiftande tekniker i olika svenska landskap och i andra länder.

– Det är ett gammalt hantverk som maskinerna tagit ifrån oss, men intresset finns kvar.

När vi samlas runt fikabordet får deltagarna frågan varför de är med i cirkeln. Svaren kommer i en strid ström: ”utmanande”, ”kul”, ”gå ner i varv”, och ”vidga sina vyer”.

– Den som hela tiden lär sig nya saker skjuter döden ifrån sig, slår en av kvinnorna fast.
– Men utan vår ledare Aase skulle det inte gå, hon är guld värd.

Hur ska då en bra cirkelledare vara? Även här har gruppen synpunkter:

– Först och främst ska ledaren själv älska det hon håller på med.
– Och kunna förmedla den lusten till oss andra.
– Ledaren måste också kunna hålla samman gruppen.

Alla ska få plats men ingen får ta över.

Knyppling

Knyppling kan liknas vid avancerad flätning. Ofta används mönster men det går även att knyppla på frihand, efter egen fantasi. Knyppling härstammar sannolikt från 1500-talets Italien. I Sverige har det knypplats sedan början av 1700-talet.

Knivslöjd – bara fantasin sätter gränser

På Trönninge skola i Varberg ligger koncentrationen tät i luften. Knivslöjd är ett hantverk som kräver noggrannhet, uthållighet – och gärna ett konstnärligt sinnelag.

Vid ett av borden i slöjdsalen sitter Carina och slipar på en träbit.

– Alla gör sina egna knivskaft, men vi hjälps åt och frågar varandra hela tiden. Här finns inga dolda hemligheter, säger Carina som gillar att arbeta i trä och har sysslat med knivslöjd i flera år.

Ett femtontal personer har samlats här i kväll. Kunskapsnivåerna skiftar mellan deltagarna, men enligt Carina är det inget problem.

– Alla går framåt i sin takt.

Kännas rätt i handen

Att få till ett vackert knivskaft kan ta olika lång tid, beroende på hur avancerad utformningen är. Kanske 20-25 timmar, uppskattar en av deltagarna. I cirkeln tillverkas inte själva knivarna, det är skaften som gäller. I slutet av kursen träffas gruppen hemma hos någon av deltagarna, så att var och en kan göra en slida i läder till sin egentillverkade kniv.

Gustav sitter och slipar lugnt och metodiskt på sitt skaft. För honom är den största utmaningen att få kniven att kännas rätt i handen.

– Det gäller att slipa tills handgreppet blir bra. Det kan ta tid.

Det är inte heller helt lätt för en nybörjare att få till ett rakt hål i knivskaftet där själva knivbladet ska fästas. Det tycker i alla fall Per som är ganska ny som knivslöjdare.

– Det här är ett skapande hantverk, säger han.

Brons och silver

En rundvandring i slöjdsalen bekräftar vad Per säger. Här finns knivskaft i olika former och mönster. Några är enklare och gjorda i ett träslag, ofta alm, björk eller masurbjörk. Vi ser också exempel där olika träslag blandas och limmas ihop i samma skaft. Ibland har de smyckats med infattningar i brons, nysilver och ben. Att knivslöjd är ett avancerat hantverk som kombinerar form och funktion, inser man snabbt.

Hans Svensson är ledare för gruppen och en sann entusiast när det kommer till kniv-slöjd. Han visar upp en låda med knivar som han själv har tillverkat.

– Jag har arbetat med trä i över femtio år, bland annat som möbelsnickare. Inom knivslöjden finns fantastiska möjligheter till eget skapande. Det är bara fantasin som sätter gränser.

Läs mer om Studiefrämjandets cirkelverksamhet.

Ur Cirkeln nr 1 2024.