Emma Molin: Skrattet ska ge skavsår
Som skådespelare, manusförfattare och medlem i humorgruppen Grotesco har Emma Molin både utmanat och upprört publiken. Att skrattet ibland fastnar i halsen är bara nyttigt, menar Emma. (Ur Cirkeln nr 2 2018)
Namn: Emma Molin
Ålder: 38
Bor: Radhus i Bagarmossen söder om Stockholm.
Familj: Gift med Jakob Setterberg (även han medlem i Grotesco). En son och en dotter.
Fritid: Umgås med familj och vänner. Yoga.
Läser: Sapiens – En kort historik över mänskligheten av Yuval Noah ska jag just börja med. Mördarens apa av Jakob Vagelius. Jättebra, för barn och vuxna.
Lyssnar på: Allt! Fråga inte vad, för jag lyssnar verkligen på mycket och på allt.
Förebild: Ett gäng amerikanska manusförfattare som Tina Frey som gjort 30 Rock och Lena Dunham i Girls.
Roliga på scen och tråkiga privat. Omdömet hörs ibland om en del komiker. Det stämmer knappast på Emma Molin. Det är glad energi och gott humör när vi möts en vårdag i Stockholm.
Först blir det fotografering. Att le milt och behagfullt mot kameran passar inte. Snarare vill Emma se stolt och nöjd ut.
– Nöjd låter bra, säger hon och ser ut som om hon smakar på ordet.
– Ja, just så. Nöjd, det tar vi!
Emma Molin är mest känd som en av medlemmarna i Grotesco, som sedan 2006 fått tevepubliken att skaka – av skratt eller upprördhet. I höst får vi se Emma i familjekomedin Andra åket av Felix Herngren, som även står bakom succén Bonusfamiljen. Den yngre publiken känner igen henne från barnprogrammet Bokstavslandet.
Emma varvar skådespeleri med manusförfattande och trivs med mixen. Som frilansare gäller det att vara bred och öppen för nya utmaningar. Som när hon ledde Grammisgalan tillsammans med skådespelaren Amanda Ohms.
– Det var spännande. Jag gillar variationen i jobbet.
Teatern befriade
Allt började på Lidingö Folkhögskola där Emma växte upp. Båda föräldrarna är präster och pappa arbetade på skolan som då tillhörde Svenska Missionsförbundet.
– En härligt kreativ miljö. Vi var ett helt gäng ungar som bodde där och hela tiden kom det nya elever till folkhögskolan.
Emma minns exakt ögonblicket då teaterns magi drabbade henne. Hon fick följa med en kompis, vars pappa var med i Povel Ramels revy Knäpp igen på Cirkus. Emma var tolv år och fick vara med både på och bakom scenen.
– Allting kändes rätt, jag visste direkt att det här var min grej.
Det blev raka spåret till Sagateatern, Lidingös ungdomsteater.
– Det var en befriande känsla. Bitarna föll på plats. Jag hade testat olika idrotter och instrument, min aldrig känt mig hemma. På teatern var jag hemma!
Några år senare, på gymnasiet, lärde hon känna Henrik Dorsin och flera av de andra som så småningom skulle bli Grotesco. Medlemmar har kommit och gått genom åren men flera är kvar sedan den första tiden.
– Det har väl sina sidor att lära känna varandra när man är 16 och fortfarande jobba ihop när man är 40. Men att få ha alla dessa kreativa människor omkring sig är också en stor förmån.
Avskyvärd humor
Grotescos tillspetsade humor har genom åren upprört många. Låten Tingaliin i melodifestivalen 2010 orsakade vilda protester från ryska ambassaden som menade att den gav en missvisande bild av Ryssland och att ”skildringen är avskyvärd”. Sångnumret Bögarnas fel i Allsång på Skansen året därpå ledde till en JO-anmälan. De blev frikända.
– Satir måste bränna till. Vi letar efter sådant som utmanar, så att det skaver hos den som tittar. Humor är ett ovärderligt vapen för att hantera svåra saker och göra det svåra begripligt.
Men får man då skämta om vad som helst? Emma tvekar lite.
– Ja det får man väl, tänker jag, men bara om det är roligt!
Hon funderar lite till.
– Så klart finns gränser, men inga tydliga regler för var gränserna går. Man måste tillåta sig att pröva sig fram. Men att provocera har inget egenvärde.
Ladies Night
Den senaste säsongen av Grotesco som sändes i vintras innehöll avsnittet Ladies Night. Här möter en kvinnlig manusförfattare en kompakt mur av motstånd och ifrågasättanden från sina manliga kolleger.
– Vi ville göra något om kvinnor och humor. Vi hade en grundidé och så småningom föll bitarna på plats. Man kan väl lugnt säga att jag själv har erfarenhet av det Ladies Night tar upp.
”Om du någonsin undrat hur det känns att vara ensam tjej bland nästan bara män i kreativa sammanhang så kan Grotescos nya avsnitt hjälpa dig”, twittrade Laleh efter programmet.
”Ska det här föreställa feminism”, menade DN:s ledarskribent Lisa Magnusson.
Som vanligt när Grotesco är i farten går åsikterna isär. Men när det gäller kvinnors osynliggörande är Emma glasklar.
– Jag märker själv hela tiden hur vi kvinnor behandlas som lägre stående varelser. Det kan vara allt från bikinibrudar i reklamen till subtila saker som att män slår ner blicken och gör miner när kvinnor säger något.
Någon annan lösning än att lyfta upp beteenden och strukturerna bakom dem till ytan och prata om dem finns inte, menar Emma. Och gärna genom humorns skrattspegel – precis som i Ladies Night.
– Vi bär alla på små pusselbitar till de strukturer som förtrycker. Jag vill att vi ska lägga hela pusslet.
Kreativt flow
I början av 2000-talet studerade Emma ett år på Studiefrämjandets teaterskola Scenstudion i Stockholm. Inriktningen var Meisnerteknik efter amerikanen Sanford Meisner. Det är en improvisationsmetod som går ut på att vara instinktiv och närvarande i nuet. Att utbildningen satt spår framgår när Emma berättar om sin egen kreativa process:
– Oavsett om du skriver eller skådespelar handlar det om fokus. Om du lär dig fokusera kan tankar komma till dig som inte redan är tänkta. Det gäller att skapa utrymme så att detta kreativa flow uppstår.
Det handlar alltså om koncentration och träning. Men också om en krass verklighet. Till sist är det leverans som gäller.
– Den enkla sanningen är väl att man måste vara färdig till deadline.
I Grotescos skapandeprocess går det ibland vilt till, berättar Emma. Heta viljor och starkt engagemang gör att det kan storma rejält.
– Det är en hård stämning, just för att det vi gör är så viktigt för alla som är med.
Då underlättar det att, som i Grotescos fall, känna varandra sedan decennier tillbaka. Det kritiska ifrågasättandet balanseras av trygghet och tillit. Och just den kombinationen är viktig, menar Emma. För unga människor i början av sin kreativa process är hennes råd att aldrig låta någon annan trycka ner och trycka till.
– Håll dig själv i handen och var snäll mot dig!