Kulturens ansikten
Vad väcker ordet kultur för tankar hos dig? Eller vänd på frågan, finns det något mänskligt som inte kan förknippas med kultur? Att kultur kan väcka både samhörighet och konflikt är det ingen tvekan om. Här är några nedslag i kulturens värld.
Från harmoni och njutning – till provokation och konflikt.
Ordet kultur betyder odling, från det grekiska cultura. Men innebörden vidgades redan under antiken, till att inte bara betyda odling av växter, utan även människans andliga odling. På det sättet är ordet kultur besläktat med bildning – alltså inte enbart torr kunskap, utan även att som människa förstå sin plats i världen, vidga sina vyer och nå nya insikter.
Ett sätt att reda ut begreppet är att följa två huvudspår – kultur som estetiskt skapande och kultur som social företeelse.
Kultur – den skapande människan
När berättade människan för första gången en saga vid lägerelden? Eller nynnade på en melodi? Vi vet inte. Kulturhistoriens födelse är höljd i dunkel, helt enkelt för att vi saknar källor. Bland de första spåren av mänskligt skapande finns 64 000 år gamla grottmålningar från Indonesien. På närmare håll, och betydligt yngre, är de 6 000 år gamla hällristningarna vid Nämforsen i Ångermanland, med motiv av både människor, djur och föremål.
Många former av konst och kultur har – genom historien och ännu i dag – koppling till andlighet, tro och fruktbarhet. Men smycken och vackra bruksföremål visar också på människans behov av att uttrycka sig estetiskt.
Varför ägnar sig människan åt skapande? Spekulationerna är många. Vi skapar för att:
- Skänka njutning och glädje. Kultur har ett egenvärde, och behöver inget syfte.
- Uttrycka tankar och känslor där orden inte räcker till.
- Gestalta och kommentera sociala och politiska frågor.
- Beskriva våra liv, vår tid på jorden.
Kultur berikar
Ett liv utan kultur – musik, litteratur, konst, teater – skulle för många te sig som värdelöst. Spädbarn uppskattar musik. Lite större barn sagor. Och så fortsätter det genom livet.
Massor av forskning visar på kulturens positiva effekter för människor. Världshälsoorganisationen WHO kom 2019 med en rapport som i sin tur bygger på 900 studier om kulturens betydelse. Att uppleva och utöva kultur reducerar stress och ångest. De som deltar i kulturella aktiviteter rapporterar högre nivåer av livskvalitet. Resultaten skiftar men slutsatsen är entydig: Kultur har positiva fysiska och psykiska effekter för oss människor.
Samlar och utmanar
En tydlig dimension genom historien är att kulturen både kan oroa och roa – provocera och skänka njutning. ”Kultur är både en samlande och utmanande kraft i samhället”, står det i Studiefrämjandets Strategi 2131.
”Samla” och ”utmana” – står inte dessa två ord i motsättning till varandra? Jo, och just detta visar på kulturens dynamiska roll i samhället. Vi samlas kring gemensamma traditioner och symboler. Kollar på mello och hissar svenska flaggan på midsommar. I föreningslivet möts vi och delar kulturella intressen.
Samtidigt kan kulturen utmana oss till nya perspektiv och tankar, både som individer och i samhället i stort. Det förutsätter dock yttrandefrihet – att kulturen är fri och inte en megafon för makten.
Ojämlik kultur
”Jag fattar inte vad det här betyder”, har nog många tänkt inför ett abstrakt konstverk. Både opera och hiphop kan verka obegripligt första gången. En viss ansträngning krävs ibland för att ta till sig kultur.
”Finkultur” är ett ord som hängt med länge. Det kommer sig av att kulturen genom historien varit starkt förknippad med överheten – i alla fall den kultur som har setts som betydelsefull. Under ytan har det hela tiden funnits en folklig kultur, som sällan uppmärksammats i de fina salongerna.
Fortfarande är det betydligt vanligare att utöva och uppleva kultur bland högutbildade, i alla fall när det gäller den professionella kulturen.
Studieförbunden har länge förknippats med amatörkulturen. Ofta förbises denna myllrande del av kulturlivet. Tänk då på att ordet amatör kommer från latinets ”älskare”. Det säger väl något om den passion som många amatörkulturutövare känner för sitt skapande.
Kultur – den sociala människan
Kulturens andra huvudspår handlar om människan som samhällsvarelse. Begrepp som ”samisk kultur” och ”Ikeas företagskultur” ringar in vad det handlar om. Här återfinns också laddade begrepp som identitet, etnicitet och assimilering – som alla handlar om hur vi förhåller oss till varandra i olika kollektiv.
Vi människor är sociala varelser, och när vi grupperar oss utvecklas traditioner, normer och ritualer som är tongivande i de grupper vi tillhör, eller står utanför. Och ”gruppen” kan vara allt från den lilla studiecirkeln till den stora nationen eller, för att vidga det ännu mer, ”den västerländska kulturen”.
Då förstår vi snabbt att den här dimensionen av kulturbegreppet är ytterst laddad och en källa till ständiga diskussioner och konflikter. Så har det varit genom hela vår historia, och så lär det fortsätta.
”Svenska värderingar”
Den sociala dimensionen av kulturen är starkt förknippad med vilka normer och värderingar som ska gälla i en grupp. Ulf Kristersson betonade i regeringsförklaringen 2023 samhällsgemenskapen i termer av ”respekt för grundläggande svenska värderingar”.
Vad betyder det? Vilka ”grundläggande svenska värderingar” ska respekteras? Innebär det något mer än att följa de demokratiskt beslutade lagarna?
”I Sverige hälsar man på varandra. Man tar både kvinnor och män i handen”, sade dåvarande statsminister Stefan Löfven 2016 efter det att miljöpartisten Yasri Kahn vägrat ta en kvinnlig journalist i hand. Kahn fick avgå från sina politiska uppdrag.
Den som skrapar på ytan inser att vad som ryms inom ”svenska värderingar” beror på vem du frågar. Att lagar ska beslutas av de folkvalda är en sak. Men vill vi verkligen att värderingarna ska fastställas av politikerna?
Den laddade mångkulturen
”Mångkulturellt samhälle” var för bara ett decennium ett positivt laddat ord. Numera hör man mer sällan någon prata om värdet av ett mångkulturellt samhälle.
”Det är aldrig bra med mångkultur för då har vi inget som håller oss samman”, sade sverigedemokraten Roger Hedlund som efter förra valet utsågs till ny ordförande för Länsmuseet Gävleborg. Hans ambitioner att vilja styra vad som skulle visas på museet ledde till att han fick avgå.
Motståndarna till mångkultur pekar ofta på risken att olika grupper i samhället isoleras från varandra, att det bildas subkulturer med egna normer och värderingar.
Förespråkarna hävdar att ett pluralistiskt samhälle, med en mix olika kulturer, blir mer dynamiskt, innovativt och, dessutom, mycket mer spännande att leva i. ”Mångfald eller enfald”, är ett uttryck som ibland använts av mångfaldsförespråkarna.
Mjuka kulturkrockar
En grupp – stor eller liten – där alla tycker och beter sig likadant, kan verka harmonisk. Att det behövs regler för mänskligt umgänge är de flesta också överens om. Ett lands lagar och en förenings stadgar är uttryck för det.
Frågan är dock vad vi missar med allt för mycket likriktning. Många hävdar att det är just när olikheter gnuggas med varandra som utveckling kan ske. Den som följt serien Sveriges historia på SVT inser att människor med olika bakgrund kommit till Sverige och inte bara anpassat sig, utan även påverkat samhällsutvecklingen med nya tankar, impulser och synsätt. Kulturer förändras!
Alla föreningsaktiva vet att samma sak kan hända i en förening. Det är visserligen lätt hänt att avfärda nya förslag med orden: ”Så gör vi inte här”. Etnocentrism är ett ord för att beskriva hur vårt eget sätt att se på saker och ting betraktas som det enda rätta och riktiga, medan allt annat uppfattas som avvikande och konstigt.
I vår tid, med ökad global rörlighet – både av människor och idéer – är kanske kulturkrockar ofrånkomliga. Balansen mellan att respektera olika kulturella skillnader, samtidigt som en övergripande samhällelig identitet upprättshålls, kan vara knepig.
”Möten mellan olikheter”, brukar studieförbunden framhålla som en av sina stora uppgifter. Inte lätt, men kanske en väg till mjuka kulturkrockar.