Bandet under ytan

En tydlig doft av klor är det första som möter mig. Replokalen hos föreningen Blacka Musik ligger nämligen i samma lokaler som badhuset i Skärblacka. Vi tar plats i fikarummet Colosseums skönt slitna skinnfåtöljer. Det märks direkt att gänget är sammansvetsat.

Kevin, Sebastian, Marcus och Daniella har i olika konstellationer spelat tillsammans halva sina liv. Tom och Mikael är helt nya i gruppen, men alla känner varandra sedan långt tillbaka.

Marx Gallo är frontfiguren Kevin Acunas artistnamn. Marx är namnet som Kevins föräldrar först ville ge honom. ”Gallo” betyder ”tupp” på spanska, med innebörden att stå för sitt ord och vara någon andra ser upp till.

De andra sex gruppmedlemmarna bildar Kevins exklusiva kompband Hilltown Syndicate. Gruppen har funnits sedan 2013 och ingen är utbytbar mot sin vilja.

I industrisamhället Skärblacka är det mest reggae som gäller. Varje vår sedan 1981 hålls här en minnesgala för Bob Marley. Fyrtioårsjubileum i år alltså.

– Det häftigaste vi har gjort är att spela in en platta på Jamaica 2015, säger Kevin.

– Där träffade vi reggaelegenden Max Romeo. Vi fick hit honom till Skärblacka året efter och kompade honom på minneskonserten, fortsätter David.

– Då var det publikrekord. Det kändes verkligen som vi hade gjort något stort, säger Marcus.

Bandet och medlemmarna har koppling till Studiefrämjandet sedan länge. De har haft studiecirkel under alla år. Kevin, Daniella och David har gått på Film & Musikgymnasiet i Norrköping, som drivs av Studiefrämjandet. Alla är engagerade i musikföreningen Blacka Musik.

Samarbete

– en berg- och dalbana

Att hålla ihop och utvecklas tillsammans kräver att samarbetet funkar. I den här gruppen finns starka viljor och personligheter. Men de har lärt känna varandra väl, och utvecklat förmågan att lägga prestigen på hyllan.

Sebastian: Överlag funkar samarbetet i bandet bra, men det kan också vara en berg- och dalbana. Vi är som en familj. Alla har starka åsikter och det kan bli heta diskussioner.

Kevin: Det funkar som bäst när det funkar som sämst. Det gäller att vara prestigelös. Vi har spelat ihop så länge och det har hänt oss en miljard saker som skulle kunna få det bästa bandet att lägga av. Folk kan vara tjuriga, men vi älskar det vi gör och ser till att komma i mål.

Marcus: Det som gör att det funkar är att alla får sin idé prövad. Man kan bli sågad vid fotknölarna, men det sker i så fall efteråt. Vi känner varandra och vet hur vi funkar. Det måste få vara lite vresigt och tjurigt ibland.

Roller

– intas och tilldelas

Ledare, clown, ordningsman… I de flesta grupper har deltagarna olika roller, ofta kopplade till deras personlighet eller vad de tillför gruppen rent praktiskt. För den som är ny i en grupp är det inte självklart vilken roll hen kommer att få, eller tilldelas.

Mikael: Jag är ju helt ny i bandet, så jag är osäker på min roll än så länge.

Kevin: Jag tror Mikael kommer att konkurrera med Marcus om clownrollen i bandet. Jag själv är den som styr upp det mesta inför gig. Jag har den administrativa rollen, men får god hjälp av Marcus. Han kör våra sociala medier.

Sebastian: Ja, Kevin styr upp det mesta, men alla är med och bestämmer vad vi ska göra på repen. Vi är ansvarstagande inom olika områden. Någon tänker på teknik och någon annan på låtordning. Och David vill bara spela musik. Han stressar aldrig upp sig.

David: Ja, jag brukar vara lugn och känna att det ordnar sig. Jag vill inte tjafsa eller tjata för mycket.

Daniella: Jag sjunger och fokuserar på det. Jag tar inte så mycket plats men däremot är jag alltid den som fixar fika.

Marcus: Och jag gillar att lätta upp stämningen med skämt, men jag vill också ha kontroll på allt. Till exempel vem som kör, vart vi ska och vad vi ska spela för låtar. Jag säger gärna åt folk vad de ska göra, som till exempel ”bär den här stärkaren!”

Konflikter

– kan stärka gruppen

Även om samarbetet överlag funkar bra, så verkar konflikter då och då vara oundvikliga. Tjafs och spänningar finns även här, men gruppen har tagit sig igenom dem, och det har stärkt sammanhållningen.

Sebastian: Jag och vår förra basist arrangerade en låt men det klickade inte. Det blev missförstånd och rann över. Vi fick avsluta repet. Men vi gick hem, tänkte över det och pratade om det på nästa rep. Då blev vi sams.

Marcus: Vi är som ett familjeförhållande. Blir det för mycket tjurigheter får vi pausa en stund.

Daniella: Det är många viljor och jag har blivit bra på att medla.

Kevin: Jag kan också kliva in om det är lite dålig stämning. Vi är inte rädda för konflikter, de kan också vara bra.

Tom: Ja, det är ofta Kevin man hör av sig till om det är tjafs. Och är det någon låt man är oense om så släpper vi den och fortsätter på nästa rep.

David: Jag är bra på att känna av stämningar och hur folk mår. Det är bra för sammanhållningen och den är unik hos oss.

Kunskap

– om mer än musik

Att spela i ett band handlar inte bara om att bli bättre på sitt instrument och att skriva låtar. Det sker massor av processer i en grupp hela tiden. Vad lär sig medlemmarna i Marx Gallo & Hilltown Syndicate, förutom det musikaliska?

Kevin: Jag har lärt mig hantera alla möjliga situationer, kommunicera och hålla mig kall.

Sebastian: Kompromissa – att ge och ta. Till exempel när vi står på scenen och ska enas om hur lyssningen ska vara.

David: Att vara ödmjuk och samarbeta, framför allt när det handlar om låtidéer.

Marcus: Att flera viljor är bättre än en. Om det bara finns en vilja kommer allt låta likadant. Att sätta ihop alla våra kunskaper och vår musiksmak gör att det blir bra. Och att packa en minibuss är inte heller helt lätt.

Daniella: Tålamod är något som jag lärt mig.

Tom: Jag har blivit mer strukturerad och det är en omställning för mig. I mitt förra band körde vi mer på feeling.

Kreativitet

– underbart med flow i replokalen

Hur viktigt är själva skapandet och hur går det till? Drivs gruppen av att hitta ett unikt sound och att skriva egna låtar? I det här bandet verkar kreativitet vara en stark drivkraft för de flesta.

Sebastian: Det kreativa är väldigt viktigt! Jag brinner för att skapa och testa olika idéer. När vi bara jammar planlöst känns det sådär.

Kevin: Det är ju konst vi håller på med. Är det inte kreativt lägger vi ned. Ofta vill jag ha min touch för att det ska bli ”Hilltownsoundet”. Men jag måste hålla igen lite så att andra också får plats. Det är underbart när vi har flow i replokalen. Och den där kicken när vi kommer på bra idéer, nåt riktigt fett! Som när någon gör ett misstag, och alla plötsligt känner att det är ”precis det som låten behöver”.

David: Oftast kommer Kevin med en grundidé med ackord och text. Sedan hjälps vi åt att göra den bättre. Personligen tänker jag mycket på basgångar och gitarrsolon.

Tom: Ja, vi sätter en prägel på musiken ihop. Det är en mognadsprocess i bandet. Jag kommer inte med hundra idéer första repet. Jag tar för mig mer senare.

Mikael: Som ny är jag i en inlärningsfas och försöker få grepp om bandets sound. Men jag vill gärna vara med och skriva musik framöver.

Beslut

– alla bestämmer, vissa lite mer

Studiecirkeln brukar ibland beskrivas som en mikro-demokrati, där alla är delaktiga. Hur fattas besluten i det här bandet? Får alla göra sin röst hörd och vara med och påverka?

Marcus: Alla är med och bestämmer, men Kevin har mest att säga till om för han är ju artisten. Jag gillar att komma på låtlistor och så är jag lite av en ”kapellmästare light”.

Kevin: Jag smider hela tiden planer och tänker stort. Ibland får folk säga ”hold your horses”. Att släppa skivor, turnera och att åka till andra kontinenter – sånt funderar jag på. Men jag snackar inte skit. Jag får det att bli verklighet.

Tom: Sångarens ord väger tyngst vid låtval.

Mikael: Musikdisciplin är viktigt. Jag tycker man ska fokusera på att spela och inte prata skit under repen. Med ordning och reda blir det roligare för alla.

Glädje och stolthet

– stärker självkänslan

På frågan om man utvecklats som människa i bandet blir det ett högt och samstämmigt: Ja! Här finns glädje och stolthet av att syssla med det man älskar, och att göra det tillsammans.

Kevin: Glädjen är jäkligt viktig. Man växer som människa och känner stolthet. Jag har inte ramlat in på ett bananskal. Jag har kämpat, hittat mig själv och vet hur jag vill låta. Bandet betyder oerhört mycket för mig. Självförtroendet växer när fans säger att jag ger dem inspiration. Jag fick nyligen ett mejl från en okänd person i Sydamerika som lyssnat på oss i flera år. Det kändes häftigt.

Marcus: Redan som nybörjare fick jag höra att jag var duktig. Det har fått mig att fortsätta spela och må bra. Jag älskar att få uppleva nya städer, scener och länder. Och att få träffa människor jag annars inte skulle göra.

David: Det är klart att en stor del av ens identitet är bandet. Musiken och bandet har gett mig självkänsla och självförtroendet höjs när man inser att man blivit bra på gitarr. Vi har spelat ihop i så många år och formats av varandra, på gott och ont. Vi sporrar och peppar varandra hela tiden.

Sebastian: Bandet har fått mig att känna mig mer självsäker.

Tom: Ja, vi är verkligen stolta över bandet och musiken.

Kevin: Vi är bra på det vi gör och det får vi tycka. Vi har skänkt många minnesvärda stunder till folk med vår musik. När jag tittar tillbaka på bandet om tio år kan jag utan tvekan säga: VI FÖRSÖKTE VERKLIGEN!

Marx Gallo & Hilltown Syndicate

Kevin Acuna, 32

Instrument: Leadsång. Jobbar som: Fritidsledare. Bor: Skärblacka. Lärt mig genom bandet: Att allt är möjligt. Roll i bandet: Frontfigur och motor. Intressen: Resa och grilla. Favoritartist: Paul Simon.

Sebastian Pettersson, 24

Instrument: Trummor och körsång. Jobbar som: Processoperatör. Bor: Norrköping. Lärt mig genom bandet: Att kompromissa. Roll i bandet: Musikpolisen. Intresse: Golf. Favoritartist: Toto.

Mikael Ewertsson, 52

Instrument: Bas. Jobbar som: Platschef på industri. Bor: Skärblacka. Lärt mig genom bandet: Är ny och lär mig fortfarande låtarna. Roll i bandet: Den ordningsamma. Intressen: Golf och jakt. Favoritmusik: Allätare och har Skärblackas konstigaste skivsamling.

Daniella Torres, 29

Instrument: Sång. Jobbar som: Logoped. Bor: Skärblacka. Lärt mig genom bandet: Tålamod. Roll i bandet: Medlaren. Intressen: Hälsa och pilates. Favoritmusik: Old school reggae.

Marcus Nilsson, 30

Instrument: Keyboards. Jobbar som: Fritidsledare. Bor: Skärblacka. Lärt mig genom bandet: Att flera viljor är bättre än en. Roll i bandet: Humörhöjaren. Drömmer om: Att åka jorden runt. Favoritlåt: Gregory Alan Isakov – The Stable Song.

Tom Poikela, 46

Instrument: Keyboards. Jobbar som: Gruppchef på ”Bruket”. Bor: Skärblacka. Lärt mig genom bandet: Att planera bättre. Roll i bandet: Är ny och ligger lågt, men vill bli idéspruta. Intressen: Ungdomstränare i fotboll och fotbollsjonglering. Favoritartist: Elton John.

David Fridström, 29

Instrument: Gitarr. Jobbar som: Är arbetssökande. Bor: Norrköping. Lärt mig genom bandet: Ödmjukhet och samarbete. Roll i bandet: Den flexibla. Intresse: TV-spelet Legend of Zelda. Favoritartist: Bob Marley.

Läs mer om Studiefrämjandets musikverksamhet!

Ur Cirkeln nr 2 2021.