Vi ska göra nytta – och visa det

Anna Håkansson

Ålder: 56
Bor: Villa, Svartsjö i Ekerö.
Yrke: Ekonom. Fram till nu tillförordnad ekonomichef på Studiefrämjandet, riksförbundet. Tidigare olika chefsbefattningar i offentlig förvaltning, bland annat finanschef och biträdande stadsdirektör i Stockholms stad.
Familj: Gift för andra gången, sedan 15 år tillbaka. Två söner och makens tre döttrar, alla vuxna. Fem bonusbarnbarn. Tre hundar, jämt- och plotthund, breton och flat coated retriver.
Fritid: Hus i Tännäs i Härjedalen, där vi är sommar och vinter. Har tidigare varit simmare på elitnivå och även ledare inom simning.
Läser: Massor med jobbpapper! På somrarna deckare. Gillar också Elena Ferrantes romaner Neapelkvartetten.
Musik: Allätare. Cornelis, Springsteen, Chicago…
Film: Chocolat av Lasse Hallström.

Du är nyvald förbundsordförande i Studiefrämjandet, hur känns det?

– Jag känner mig hedrad och ödmjuk. Hittills har jag lärt känna Studiefrämjandet på ett övergripande plan. Nu ser jag fram emot att lära mig mycket mer. Kärnan är ju den lokala verksamheten i avdelningarna. Jag vill möta, lyssna och lära av alla engagerade medarbetare och cirkelledare.

Ordet folkbildning, vad väcker det för tankar hos dig?

– Gemenskap och dialog är det första jag tänker på. Människor med olika förmågor från olika håll som möts, för att de delar ett intresse. Att människor har roligt och utvecklas tillsammans med andra tror jag är värdefullt i ett samhälle. Och det är vad som sker inom folkbildningen.

Folkbildning, låter det inte lite mossigt?

– Kanske lite. Vi behöver bli bättre på att tala om vad vi gör och tillför samhället. Vi kan inte begära att andra ska förstå, om vi inte själva berättar det på ett trovärdigt sätt. Studieförbunden får mycket skattepengar, och det är ett stort ansvar. Vi måste se till att göra nytta, och visa det!

När du ser på Sverige i dag, på vilka områden kan Studiefrämjandet göra skillnad?

– Oj, det finns så många… I Sverige bor människor från hela världen. Vi ska stå för gemenskap, möten och samtal mellan personer med olika bakgrund. Digitaliseringen och de snabba informationsflödena är en annan utmaning. Vilka hamnar vid sidan av utvecklingen? Och hur ska vi kunna veta vad som är sant och falskt? Det är stora frågor där vi kan ha en viktig roll.

– Sedan tror jag vi behöver samarbeta mer, till exempel med kommunerna. Vi kan komplettera varandra, för studieförbunden ska vara en fri kraft i samhället.

Du är ju ganska ny i Studiefrämjandet. Av det du sett hittills, vad behöver utvecklas?

– Jag har ju arbetat i många organisationer, och de viktigaste frågorna är alltid: Hur pratar och lyssnar vi till varandra? Är vi nyfikna och intresserade på riktigt? Konflikter uppkommer inte sällan på grund av missförstånd och dålig kommunikation. Utifrån det lilla jag har sett hittills tycker jag att vi i Studiefrämjandet är på rätt väg.

Räcker det att bara lyssna, behövs inte en färdriktning också?

– Jovisst, men du måste försöka övertyga med goda argument, inte utifrån att du har en viss position. Att svara på frågan ”varför?” är en bra utgångspunkt. Sedan kommer vi aldrig att tycka lika om allt, men i vilken organisation gör man det?

Vad utmärker en bra ledare?

– Du kan säga massor av fina ord, men det är alltid handlingarna som räknas. Prestigelöshet, nyfikenhet och engagemang tror jag är viktigt. En bra ledare måste också uppmärksamma dem som inte pratar först och mest. Ugglan som sitter tyst i hörnet är ofta mycket klok.

Som ledare måste du väl också våga ta tuffa beslut?

– Absolut. Men det hjälper inte att peka med hela handen om du inte först har byggt en tillit till dig som ledare.

När vi gör den här intervjun pågår kriget i Ukraina, vad är dina tankar om det i dag?

– Det är fruktansvärt och väcker en massa känslor och tankar, hos mig och säkert hos alla andra. Jag har aldrig hört ordet demokrati så ofta som i Studiefrämjandet. Nu har ordet på något sätt blivit smärtsamt aktuellt.

Ur Cirkeln nr 1 2022.