Sofia vrider och vänder på demokratin

När Sofia Näsström var liten tog pappa med henne på cirkus. Han berättade långt senare att hon i stället för att följa cirkuskonsterna satt vänd bort från manegen och storögt tittade på publiken.

– Deras reaktioner, skratt och rädsla, var mycket mer spännande än själva cirkusen. Det säger kanske något om mig.

Hur vi människor fungerar som samhällsvarelser har fascinerat Sofia hela livet. Det var också därför hon efter praktikjobb på FN i New York, trots löfte om fortsatt arbete, på 1990-talet återvände till Sverige för studier i politisk filosofi.

Den akademiska karriären tog fart och 2019 utnämndes hon till professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet.

– Som professor tänker, skriver och undervisar jag. Det trivs jag jättebra med.

Inte bara rösta

Sofia forskar inte om valresultat och partisympatier. Sådant är viktigt, men som politisk filosof är hennes fokus ett annat.

– Jag är mer intresserad av själva begreppet demokrati, vad det innebär och hur det förändras över tid.

Men alla vet väl vad demokrati är?

– Vi reducerar ofta demokrati till att enbart rösta, vinna eller förlora val. Rösträtten är så klart jätteviktig, men jag menar att vi behöver bredda synen på demokrati till människors deltagande, organisering och delaktighet i samhällslivet.

Ett tydligt tecken på frånvaro av demokrati är när människor lever under maktstrukturer de själva inte kan påverka.

– Demokratins tanke om rättvis fördelning av makt är radikal, och gillas inte av alla. Demokrati är ett undantag i historien, och det måste vi förstå.

Demokratisk tillbakagång

De senaste åren har demokratin varit på tillbakagång. Ungern, Kina och Ryssland är tydliga exempel, och det finns fler. Nyligen presenterades den svenska Ungdomsbarometern som visar att var femte kille, 16-24 år, inte tror att ”demokrati är det bästa styrelseskicket i alla lägen”. Och bakom dörren lurar AI med virala desinformationskampanjer.

Sofia menar att motvinden för demokratin har flera orsaker, som kan kopplas till den tid vi lever i.

– Politikerna på nationell nivå har inte den fulla makten över de frågor som väljarna förväntar sig att de ska lösa, till exempel AI, klimatet och migrationen. Paradoxalt har detta lett till en återkomst av nationalismen, trots att vi lever i den mest globala tiden någonsin.

Det handlar om nostalgi, och kommer inte hålla i längden, menar Sofia som i sin bok beskriver svårigheten att i vår globaliserade värld utöva folkstyre enbart inom ramen för en nationalstat. ”Det går inte. Ingen demokrati är en ö”, skriver hon i boken. En annan faktor, menar Sofia, handlar om människors materiella villkor.

– ”Jag kan inte äta demokrati”, säger man besviket i en del länder. Det visar att demokratisk utveckling måste gå hand i hand med social och ekonomisk jämlikhet.

Så har det också varit i Sverige och många andra västeuropeiska länder sedan demokratins genombrott i början av 1900-talet. Numera ökar klyftorna och framtidstro är en bristvara.

– Vi är fast i ett förlamande nu. Det finns en utbredd känsla av att vi inte kan påverka samhällsutvecklingen. Det är underligt, med tanke på att dagens samhälle är resultatet av tidiga generationers organisering och kamp. Demokratin behöver framtidstro.

Populistisk jordmån

Frustration över de folkvaldas oförmåga, i en kaotisk omvärld och osäker framtid, är en perfekt jordmån för högerpopulistiska krafter, där en karismatisk ledare kliver fram och påtar sig rollen som bärare av ”folkets röst” och nationens räddare.

– Problemet är att populisterna inte har lösningarna. Men de är bra på att spela på människors uppgivenhet och rädsla, säger Sofia.

En sårbarhet med demokrati är att det tar tid att låta olika åsikter och perspektiv brytas mot varandra. Alla som varit med i en demokratisk förening vet att det ibland kan bli lite långdraget. En despot kan fatta snabba beslut, medan demokrati innebär förhandling och kompromiss.

– I en demokrati måste du stå ut med tanken att ingen högre makt kommer att fixa allt, men å andra sidan tvingas du inte leva under någons godtyckliga vilja. Eller se på när despoten tar dina skattepengar i egen ficka.

På demokratins pluskonto finns också massor av forskning som visar att människor i demokratier lever längre, har bättre hälsa, utbildning och mer sällan drabbas av krig.

Demokratisk anda

Sofia använder begreppet ”demokratisk anda”, för att vidga synen på demokrati till något mycket bredare än att rösta vart fjärde år.

– Det kan låta flummigt, kanske är en ”demokratisk kultur” ett bättre sätt att beskriva det på. Det handlar om att i en demokrati fördelar vi ovissheten om framtiden jämlikt mellan oss – alla får lika mycket frihet och ansvar att påverka den. Dessutom ger vi oss själva rätten att få göra misstag, och börja om, säger hon.

En total motsats till denna ”demokratiska anda”, menar Sofia, är Vladimir Putins sätt att styra Ryssland.

– Putins enda chans är att styra med skräck. Människor måste vara rädda, annars funkar det inte. Han försöker med alla medel upprätthålla den rädslan, och därmed sin makt.

Små steg

Att odla en demokratisk anda är, enligt Sofia, bästa sättet att försvara demokratin. Just detta är också en av folkbildningens viktigaste uppgifter.

Sofia är en av hundratalet demokratitalare i studieförbundens gemensamma demokratisatsning #vimåsteprata. Förutom att undervisa studenter är hon ofta ute och föreläser i olika sammanhang.

– Jag vill inte köra ner demokrati i halsen på folk, inte heller att alla ska tycka lika. Jag har kolleger som tycker annorlunda än mig i politiska frågor. Ändå kan vi mötas och samtala. Det kräver ansträngning, men om alla du umgås med tycker lika blir det jättekonstigt. Och det gagnar inte demokratin.

Att inte snabbt mura in sig i fasta ståndpunkter och till varje pris försvara dem, är en annan komponent i den demokratiska andan.

– Att utsätta sina åsikter för prövning är nyttigt.

För Sofia betyder inte det att tydliga principer och värderingar är oviktiga, och hon efterlyser mer av ideologiska framtidsperspektiv i dagens politiska debatt.

– Som det är nu har demokratin blivit ett taktiskt spel mellan politiker, där allt går ut på att vinna nästa val. Då är det inte konstigt att politikerföraktet växer.

Bildning motverkar rädsla

Att prata politik och samhällsfrågor är inte det enda sättet att utveckla demokratin. Sofia menar att när studieförbunden och civilsamhället för människor samman, då bidrar de till att upprätthålla en demokratisk anda.

– Bildningen i sig är viktig, att lära sig något. Men ännu viktigare är den tillit som skapas när människor möts regelbundet öga mot öga, till exempel i en studiecirkel. Motsatsen till bildning är inte bara okunskap, utan också rädsla. Bildning skapar tryggare människor. Just därför är Sofia bekymrad över det som nu sker i många länder, även i Sverige.

– De som vill underminera demokratin vill avskaffa de fria ytor där människor möts, samtalar och kanske organiserar sig.

Hon nämner neddragningarna på anslagen till studieförbunden, kulturen och till fredsrörelsen. Civilsamhället, oberoende domstolar och ett självständigt public service, är andra röda skynken för dem som vill urholka demokratin.

– Tänk på att de auktoritära tendenserna kan finnas i en demokrati nära dig.

Ur Cirkeln nr 1 2024.