Porträtt: Maria Graner

Att nå insikt om sig själv – och forma sitt ledarskap utifrån det, är Maria Graners medskick till ledare, oavsett om det gäller i studiecirklar eller organisationer. Att läsa skönlitteratur i stället för ledarskapsböcker är ett annat gott råd.

Namn: Maria Graner, 43
Familj: Gift med Jörgen och tre barn, Anton, 11, Filip, 9 och Agnes, 3
Bor: Hus i Bromma utanför Stockholm
Gör: Generalsekreterare på Folkbildningsrådet

Maria Graner väljer själv mötesplats, och det blir Stockholms stadsbibliotek på Sveavägen. Dels för Gunnar Asplunds vackra byggnad, men framför allt för de 400 000 böcker som finns därinne. Det fanns en tid i hennes liv, då kultur och läsande fick stå tillbaka för jobb och småbarn.
– Det kändes fattigt, säger hon. Numera kommer jag alltid ut från biblioteket med två kassar böcker.

Maria Graner är sedan ett år chef för Folkbildningsrådet. Knappast överraskande, för någon som sedan unga år levt nära föreningar och ideell verksamhet. Under 2000-talet har Maria hunnit med att vara chef på Röda Korsets Ungdomsförbund, Studieförbundet Sensus och Scouterna.

Lite försynt

Ändå motsvarar första intrycket inte direkt schablonbilden av den snabbklättrande karriäristen. Snarare lite försynt, och med eftertänksam blick, resonerar hon sig fram till svar på frågorna. Svar som ofta väcker nya frågor.
– Jag gillar att tycka till och försöka påverka, det gjorde jag redan i Scouterna hemma i Kalmar.

Med ideellt engagerade föräldrar var det självklart att Maria och hennes syskon lotsades in på föreningsspåret.
– Jag är ingen nörd med något specialintresse, men har alltid gillat föreningsformen, att man finns med i ett sammanhang och gör saker tillsammans.

Att Maria valde statskunskap som huvudämne på universitetet i Uppsala var en naturlig följd av hennes förenings- och samhällsintresse. Närmast innan Folkbildningsrådet arbetade Maria med en statlig utredning om civilsamhällets villkor.
– Lärorikt men lite tråkigt om jag ska vara ärlig. Jag saknade känslan av att kunna påverka på ett direkt sätt.

Under den här tiden blev det i alla fall mycket funderingar om civilsamhällets roll i Sverige. Forskningen visar att svenskarnas ideella engagemang fortfarande är mycket stort. Maria tror att vi inte riktigt är medvetna om den betydelse civilsamhället har. Idrotten, kulturföreningarna, hembygdsrörelsen, kyrkorna… Kanske gör mångfalden och storleken det hela lite ogreppbart.
– Ta bara de senaste årens mottagande av asylsökande, där tiotusentals frivilliga engagerat sig. Det händer massor av positiva saker som aldrig syns i den offentliga debatten.

Mitt i allt detta klagar många föreningsaktiva över bristande engagemang, och utmålar sig själva som de sista entusiasterna. Allt var minsann bättre förr! Bilden är alltså splittrad.

Uppskattad simfunktionär

Maria berättar att hennes äldste son tränar simning och i föreningen behövs frivilliga.
– Jag har utbildat mig till funktionär och gjorde mitt praktikpass förra helgen. Allt var otroligt tydligt och välplanerat, med tid, plats och instruktioner. Jag stod vid bassängkanten en hel lördag. Det var väl inte jättekul, men jag gjorde en insats, fick uppskattning och så var det klart.

För Maria passar sådana avgränsade uppdrag perfekt.
– Jag har ett krävande jobb och tre barn i olika storlekar. Jag orkar inte med ett större föreningsengagemang just nu, men fixar gärna fika till fotbollen eller står vid bassängkanten på simningen.

Andra vill kanske göra något helt annat – vara med och styra, påverka och forma. Behov och drivkrafter varierar, mellan olika personer och i olika skeden i livet. I vår individualiserade tid måste föreningarna ta hänsyn till detta.
– Att fortsätta göra som man alltid gjort går nog inte så bra, konstaterar Maria.

Det gäller också att tänka på självbilden, för den avspeglar sig i allt föreningen gör.
– Jag tror på att odla en positiv kultur. Då vill fler vara med och det blir mycket roligare. Jag har sett så tydligt när det fungerar bra, men också när det inte funkar alls. Att ta på sig en martyrroll är ingen framgångsväg.

Testa nya tankar

Studiecirkeln är en över hundraårig modell för lärare och gemenskap. Gammal, men knappast utnött, enligt Maria.
– För mig är studiecirkeln lärande i bred bemärkelse. Kärnan är möten som ger nya perspektiv på livet. Att få bryta sina tankar mot andras, testa nya tankar och växa som människa.

Det som händer inom och mellan de enskilda deltagarna är alltså centralt, menar Maria.
I vår tid av stark polarisering och ett debattklimat med hårda ord på hög volym, har folkbildningen kanske ännu större betydelse nu än bara för några år sedan.
– Det handlar om att förstå sig själv i världen genom att spegla sig i andra.

Så plötsligt blir Maria lite mindre filosof och lite mer byråkrat.
– En studiecirkel är aldrig en oplanerad träff där människor pratar med varandra. Du och jag lär ju oss något i det här samtalet, men det är ingen cirkel, även om en till var med. Ett repetitivt utövande av verksamhet är inte heller någon studiecirkel.

De här distinktionerna vore mindre problematiska om det inte var så att mängden studiecirkelverksamhet påverkar fördelningen av statsanslaget mellan studieförbunden. Det årliga stödet på 1 800 miljoner kronor måste hamna rätt.
– Gränsdragningarna är inte lätta, och det finns faktiskt en poäng i det. Med mer detaljerade regler vore det enklare, men då skulle folkbildningen förlora en del av sin frihet.

Må bra i gruppen

Cirkelledarna är enligt Maria de viktigaste personerna i folkbildningen. Ledarskapet kan se olika ut, men i grunden gäller det att gruppen ska må bra tillsammans.
– Att lyssna är viktigt. Om jag vill att folk ska lyssna på mig, måste jag lyssna på dem. Det gäller nog också att ha en känsla för deltagarna i gruppen, att fundera lite över vad de är för personer och vad de har för förväntningar.

Även om det är skillnad att vara cirkelledare och chef i en organisation finns också likheter. När Maria som 24-åring blev chef för Röda Korsets Ungdomsförbund gjorde hon misstaget att spela rollen som LEDARE. Det passade inte alls hennes personlighet.
– Jag kämpade för att leva upp till en massa föreställningar om hur man skulle vara som ledare, i stället för att försöka förstå mig själv och använda mina positiva sidor i ledarskapet.

Självkännedomen ökar väl med åren, och nu söker Maria balansen mellan att lyssna och leda, för en ledare får inte heller vara rädd att fatta beslut.
– Du måste kunna visa vägen framåt.

MARIA GRANER OM:

Bildning: Något fint. Också något jag har mycket respekt för, när jag möter människor som har läst och tänkt till. Och det behöver inte ha med formell utbildning att göra.
Donald Trump: Usch!
Studiecirkel: Härligt!
Facebook: Oj, det är dubbelt. Både ett sätt att närma sig och avskärma sig från människor.
Utanförskap: Hm… Något som är jätteviktigt att arbeta mot – men som är svårt att förstå på djupet utan att själv ha upplevt det.
Makt: Kul att ha, tycker jag… men också något som kräver ödmjukhet.
Nyfikenhet: Stark drivkraft, som gör att vi människor går framåt. Ibland undrar jag om vi håller på att tappa vår förmåga till nyfikenhet.
Mello: Jag ska gå på mello. Barnen tycker att det är roligare än jag.

MARIA VÄLJER BÖCKER:

Den hemliga historien - Donna Tart
En av de få böcker jag har läst om. En härlig och bildande historia som du bara försvinner rakt in i.

Lena Dunham - Not that kind of girl
En ung kvinna berättar vad hon ”lärt av livet”.  Lena Dunham från teveserien Girls är smart och vass. Jag lyssnar på hennes podd och läser hennes nyhetsbrev. Boken är både privat och politisk, med smarta kopplingar till omvärlden. Hon ger mig hopp.

Jim Collins - Good to great:
Hur vanliga företag tar språnget till mästarklass. En fackbok som handlar om företag som går från att vara bra till att bli fantastiskt bra. Kortversionen Good to great – när vinst inte är målet är anpassad för ideella organisationer. Jag är ibland mentor för yngre ledare och det här är den enda ledarskapsbok jag brukar rekommendera.

FOLKBILDNINGSRÅDET:

• fördelar och följer upp statsbidraget till folkhögskolor och studieförbund.
• är en ideell förening med vissa myndighetsuppdrag från Riksdagen och Regeringen.
• har tre medlemmar: Studieförbunden i samverkan, Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation och Sveriges kommuner och landsting.
• ligger i Stockholm och har ett tjugotal anställda.

Starta en studiecirkel hos Studiefrämjandet!

Ur Cirkeln nr 1 2017.