Ny studie om folkbildning på landsbygden
Studieförbunden har stor betydelse för en levande landsbygd, och deras roll är annorlunda än i städerna. Det finns också spänningar mellan vad människor och föreningar på landsbygden efterfrågar – och vad studieförbunden kan bidra med. Det framkommer i den nya studien Folkbildning i landsbygder.
Studien bygger på intervjuer och uppgifter om studieförbundens verksamhet i tre svenska landsbygdsområden. Rapporten anger inte var studien genomförts, utan områdena kallas skogsbygd, jordbruksbygd och industribygd.
Det saknas helt programförda studiecirklar i dessa bygder, alltså kurser som annonseras ut till allmänheten. Studieförbundens verksamhet sker nästan uteslutande i samverkan med föreningslivet. Deltagarna uppfattar sig inte heller som studieförbundsdeltagare, utan att de deltar i föreningsaktiviteter.
Forskarna beskriver det som att studieförbundens verksamhet är ”inbäddad” i lokalsamhället, och därmed inte lika synlig för omvärlden. Vilken betydelse har då studieförbunden på landsbygden. Forskarna lyfter fram flera faktorer:
Social mötesplats
På landsbygden har föreningslivet stor betydelse, och med studieförbunden bildar de en ”lokal offentlighet”, som skapar och stärker nätverk mellan människor. Den sociala dimensionen är inte minst viktig i bygder med stora geografiska avstånd.
Ofta fungerar studieförbunden som ”entreprenörer i det lokala civilsamhället”, genom att de främjar samarbete och gemensamt utnyttjande av lokaler, utrustning etc.
Lokalt samhällsengagemang
Det finns en politisk dimension av studieförbundens närvaro på landsbygden. Det handlar sällan om partipolitik. Vanligare är lokala initiativ för att värna och utveckla den egna bygden – ofta i konflikt med centrala partipolitiska företrädare.
Studieförbunden kan spela roll i dessa demokratiska sammanhang, men då krävs att de är närvarande, med anställda som känner till människor och förhållanden i bygden. Personliga egenskaper hos de anställda och lokal närvaro tycks viktigare än studieförbundets idégrund. I intervjuerna framkommer farhågor för att studieförbunden tappar kontakten med landsbygden.
Kompetensförsörjning
Studieförbunden kan ge boende på landsbygden möjligheter till kompetensutveckling. Även detta präglas av att studieverksamheten i hög grad består av ”föreningscirklar”. Hantverk, föreningsutveckling och bygdehistoria är exempel på vanliga cirkelämnen.
På landsbygden bor många äldre och här kan studieförbunden spela en stor roll för att stärka den digitala kompetensen.
Kulturutbud
Studieförbunden har en given roll i det lokala kulturlivet, för möjligheten att utöva och uppleva kultur. Även här är kopplingen till civilsamhället stark: ”Det gör att studieförbunden oftast inte har en självständig betydelse för det lokala kulturlivet, utan att de stödjer detta genom samverkan med lokala organisationer.
Samtidigt är denna form av samverkan helt avgörande för det lokala kulturlivet eftersom studieförbunden bidrar med nödvändiga resurser”, står det i rapporten.
Balans mellan ideal och verklighet
I sin analys lyfter forskarna fram en spänning mellan studieförbundens retorik och praktik, mellan ideal och verklighet. Konkret innebär det att studieförbundens bildningsideal, pedagogik och regelsystem kan krocka med de behov och förväntningar som landsbygdsborna har på studieförbunden.
Den ”nytta” föreningarna ser med studieförbunden, är att de genererar resurser till verksamheten. Folkbildningens pedagogiska och ideologiska särart verkar däremot ha en underordnad betydelse.
Forskarna menar att studieförbunden ”kan vara tvungna att göra avvägningar mellan de idéer, ideal och riktlinjer som styr folkbildningen, och de behov som präglar det lokalsamhälle de verkar i”.
- Folkbildning i landsbygder av Pelle Åberg, Johan von Essen, Patrik Cras, Marie Nordfeldt och Kjell Hansen finns att läsa och ladda ner på www.folkbildningsradet.se.