• Language

    Use Google Translate to view the web site in another language.

Gå till Studiefrämjandet.se

Miljöengagemang med förnuft och känsla

Gärna grönsaksodling och tågluff i Europa. Inte gärna kött och flyg. Som ordförande för Naturskyddsföreningen försöker Johanna Sandahl leva som hon lär. Hon menar att våra vardagsval har betydelse för miljön, om inte annat för att ge politikerna mod att fatta de tuffa beslut som krävs. (Ur Cirkeln nr 1 2021)

Planen var en utomhusintervju, men vinterkylan gör att vi hamnar på café, med coronaglest avstånd, både mellan bord och gäster. Platsen är Midsommarkransen, en av de närförorter söder om Stockholm som på senare år förvandlats från sömniga bostadsområden till trendiga stadsdelar med småbutiker, hipsterpappor och vegokrogar.

– Helt annorlunda än när vi flyttade hit för tolv år sedan, och vi trivs bra, säger Johanna och smuttar på sin latte.

”Vi” är Johanna, sambon Markus och deras tre gemensamma barn, 12, 15 och 17 år gamla.

Johanna Sandahl växte upp i Västerås och mötte samhällsengagemanget redan innan hon kunde gå. Med mamma och pappa i fredsrörelsen och Amnesty blev det många föreningsmöten. Och så har det fortsatt.

– Jag har alltid dragits till det civila samhället, det har känts som en viktig plats att vara på. Aldrig som en plikt, bara kul och viktigt. Och dessutom, ett bra sätt att lära känna folk.

Aktivister och lobbyister

Fred och miljö är de två ord som står i centrum för Johannas engagemang. På agronomlinjen kunde hon kombinera dessa två, till en perfekt mix av natur- och samhällsvetenskapliga ämnen.

Sedan 2014 är Johanna ordförande i Naturskyddsföreningen, som med över 200 000 medlemmar är en av landets stora folkrörelser.

– Jag gillar att påverka, men är inte så intresserad av att bestämma själv, hellre tillsammans med andra.

I Naturskyddsföreningen samlas allt från stridbara klimataktivister och slipade lobbyister, till nördiga fjärilsfantaster och naturdyrkare. Att åsikterna i bland går åt olika håll kommer på köpet för den som leder en stor organisation.

– Ja visst finns det krockar. En klassisk målkonflikt gäller skogen. Ska skogen användas för att producera fossilfria råvaror eller skyddas för den biologiska mångfalden? Här finns olika uppfattningar. Och så har vi vindkraften. De flesta tycker nog att vindkraft är bra, men sedan är frågan var vindkraftverken ska byggas.

Åsiktsbrytningarna verkar dock inte bekymra Johanna särskilt mycket.

– Vår styrka är att vi samlar människor som engagerat sig av olika skäl, och skilda uppfattningar finns det plats för. Föreningen är sprungen ur ett levande naturintresse, och det finns oerhört stor kunskap bland våra medlemmar.

Utöver de aktiva finns alla de tusentals som betalar årsavgiften, får tidningen Sveriges Natur i brevlådan och sedan inte gör något mer. Passiva medlemmar brukar de kallas.

– För oss är de jätteviktiga. Tänk att ha 200 000 personer i ryggen när vi vill påverka politiska beslut.

Larma räcker inte

För Naturskyddsföreningen står klimatfrågan i fokus. ”Hög tid för en tuffare klimatpolitik”, utropar hemsidan. Att bara väcka känslor, larma och protestera räcker inte, menar Johanna. Den som vill förändra måste ha genomarbetade alternativ i bakfickan.

– När vi i Naturskyddsföreningen pekar på hoten mot vår miljö ska vi alltid ha konstruktiva förslag på lösningar.

Johannas eget miljöengagemang har på senare år ändrat karaktär.

– Förut var det stora känslostormar, men trots att det är panik, så infinner sig inte panikkänslan lika ofta längre. Kanske beror det på att jag blivit äldre, eller att jag ser att förändring är möjlig. Däremot känner jag ofta sorg över mänsklighetens saktfärdighet att göra det som krävs.

Tuff politik krävs

Flygskam, köttskam och nu till och med barnskam. Är det vettigt att göra klimatet till en fråga om privatmoral? Eller är det bättre att jobba för politiska beslut som gör skillnad?

– Det tråkiga svaret är väl att det behövs både och. Få går väl igång på skuld och skam. Samtidigt vet vi att vissa tar tåget till Göteborg för att det känns skämmigt att flyga. Om fler agerar klimatsmart i vardagen blir det också en signal till politikerna att våga fatta modiga beslut.

– Politiker är alltid rädda för att få smäll på fingrarna i nästa val. Finns det en folklig opinion, så finns förutsättningar att de ska våga mycket mer. Och det behövs, för den förändring jag vill se kommer aldrig att ske utan tuffa politiska beslut.

Leva som man lär

Själv vill Johanna så långt som möjligt leva som hon lär.

– Så klart jag försöker föregå med gott exempel. Det handlar också om att visa att det går att göra förändringar – och att det går bra.

Flyget undviker Johanna sedan flera år tillbaka. Hon är ordförande i European Envrionmental Bureau, en paraplyorganisation med 160 miljö- och naturorganisationer. Så det blir en del resor till Bryssel, numera med tåg.

– Klart det tar längre tid, men det är en myt att det skulle vara omöjligt, säger hon och tipsar om Deutsche Bahn som den bästa sajten för att planera tågresor på kontinenten.

Semesterresorna går också på räls, flera gånger har familjen tågluffat i Europa.

– Jag inser att jag kanske behöver flyga någon gång i framtiden, men undviker det så länge som möjligt.

I stället för att flyga till andra världsdelar föredrar Johanna att plantera små frön på fönsterbrädan. Hon är redan igång med vårens odlingar.

– Grönsaksodling är verkligen min grej. Förra året byggde vi ett växthus vid fritidshuset i Hjälmaren.

Gräsrotsarbete

Naturskyddsföreningen är en av Studiefrämjandets 19 medlemsorganisationer. Relationen är god och Johanna lyfter särskilt fram det lokala samarbetet, mellan Naturskyddsföreningens lokala kretsar och Studiefrämjandets avdelningar.

– Gräsrotsarbetet är jätteviktigt. För den som vill närma sig ett engagemang kan det första steget vara att delta i en studiecirkel eller gå på en föreläsning.

Johanna har deltagit i många studiecirklar – och gör det fortfarande. Sedan 2012 träffas ett gäng vänner regelbundet och diskuterar böcker de har läst. Hon tar upp telefonen, där alla titlar finns antecknade.

– 83 böcker sedan vi startade för tio år sedan. Inte illa!

Johanna Sandahl, 47

Jobb: Ordförande i Svenska Naturskyddsföreningen
Bor: Lägenhet i Midsommarkransen utanför Stockholm.
Familj: Markus, sambo sedan 20 år. Två döttrar, 12 och 17 och en son, 15 år.
Utbildning: Agronom.
Läser: Helst skönlitteratur. En stund är vi vackra på jorden av Ocean Vuong. ”Läs den, jättefin”.
Lyssnar på: Mest P1 och indiepop från nittiotalet.
Fritid: Fritidshus på Vinön i Hjälmaren och släktgård i Funäsdalen. Plockar svamp, odlar grönsaker, sjunger 
och spelar gitarr.

Johanna associerar

Älgkött: Helt okej, men själv äter jag inte kött.
Opera: Vackert men svårt.
Greta: Positiv förändringskraft.
Vinter: I teorin jättehärligt. Jag älskar att åka skidor, men är oerhört frusen av mig.
Tesla: Positiv teknikutveckling men kommer inte att rädda klimatet.
Partipolitik: Viktigt men ibland stelbent. Jag är inte partipolitiskt engagerad.
Hundar: Jag var hundrädd förut, men har nu lärt mig tycka om dem.
Putin: Destruktiv samhällskraft.

Naturskyddsföreningen

  • Bildades 1909
  • Ideell förening för naturskydd och miljövård
  • Över 200 000 medlemmar, dubbelt så många som för 25 år sedan
  • Ger ut medlemstidningen Sveriges Natur
  • Finns över hela landet med 21 länsförbund och 270 kretsar (lokalföreningar)

Läs mer om Studiefrämjandets verksamhet inom djur och natur!

Ur Cirkeln nr 1 2021.

  • Text: Thomas Östlund
  • Senast ändrad: 1 april 2021