Fiskarnas rike - mitt livsprojekt

Närbild: Martin Falklind

Det är en solig höstdag när Martin Falklind tar emot hemma på Tjörn. Här bor han och sambon Maria sedan ett par år tillbaka, då de lämnade Göteborg för ett stort hus, med stor trädgård och vidsträckta fält ner mot havet.

Jobbet finns tio steg från ytterdörren, i ett anslutande hus. Här inne råder ett kreativt kaos, med filmprylar, datorer, sladdar och böcker. Väggarna är fyllda av hundratals gula och gröna post-it-lappar i långa rader, var och en med korta ord: ”Malmärkning”, ”Eider äter musslor” och ”Småtorsk i stim”. En visuell exponering av filmskapandets alla vägval.

Det är här Fiskarnas rike har växt fram. 1500 timmar inspelad film har blivit tre timslånga avsnitt. De visades i oktober och finns att se på SVT Play fram till april. ”En exklusiv och fascinerande tripp genom Sveriges undervattensvärld”, skrev Dagens Nyheters Nicholas Wennö om filmerna.

– Man kan kalla det för ett livsprojekt. Vi vill visa vad som händer i älvarna, sjöarna och haven. Hur allt hänger ihop, till exempel betydelsen av att fyrtio ton knottbajs passerar i en älv varje timme, säger Martin.

Ge perspektiv

Idén till Fiskarnas rike föddes för fem år sedan, ur Martins intresse för livet i vattnet, och frustration över en motsägelsefull och snuttifierad nyhetsrapportering.

– Ena veckan larmas om att torsken försvunnit, nästa vecka är den tillbaka. Hur ska folk kunna förstå vad som egentligen händer? Vi har velat förklara sammanhang och ge perspektiv.

De senaste tre åren har Martin och teamet arbetat för fullt med filmerna. Närmaste medarbetare är sambon Maria.

– Hon är producent och researcher, säger Martin.
– Och hemmafru, tillägger hon själv.

Besatt av fiske

På Tjörn hade Martins mormor sommarstuga och det var här hans intresse för fiske föddes.

– När jag stod på bryggan och tittade ner i vattnet, det var som att kika in i en annan värld.

När de andra barnen fångat sina krabbor och försvann till lådbilar och fotbollar stod Martin kvar på bryggan. Timme efter timme.

– Inget kunde väl vara mer spännande än att fånga fisk.

När han var sju flyttade familjen från Göteborg till Lerum, med bra fiskevatten runt knuten. Martin hade sitt kastspö gömt bakom ett träd på skolgården, och på rasterna smög han sig iväg för att fiska.

– Jag kan inte riktigt förklara besattheten. Någon har jämfört fiske med spelmissbruk, att det triggar samma reaktioner i hjärnan. Bara en krona till… bara ett kast till… Jag vet inte, kanske stämmer det.

Super8

I sportfiskekretsar har Martin Falklind i många år varit ett känt namn, som chefredaktör på Fiskejournalen och inte minst som filmare.

– Det började med att jag fick en super8-kamera och gjorde suddiga filmer som jag tvingade grannarna titta på.

I början av filmkarriären lockade de stora äventyren. Gärna spännande fiske i okända vatten långt bort. Den första stora filmproduktionen kom 1991 om belugastörarna i Uralfloden. Sedan dess har det blivit många filmer från olika delar av världen. På senare tid har han synts i teveprogrammet Fiskeliv, där han tillsammans med Emilie Björkman reser runt i Sverige och berättar om olika slags fiske.

Ålens grymma öde

Martins miljöintresse väcktes tidigt, och har med åren blivit allt större, vilket knappast kan undgå den som ser Fiskarnas rike. Filmerna är en skarp uppgörelse med människans sorgliga förmåga att snabbt rubba de ömtåliga ekosystem som utvecklats under miljontals år.

– Ibland undrar jag vad det är för fel på oss människor, att vi nog är ganska korkade.

Det han själv påverkats mest av under filmarbetet är historien om ålen, som efter den 700 mil långa resan från Sargassohavet förgäves försöker kämpa sig upp för kraftverkens torra betongväggar, innan den uttorkad dör och blir fågelmat.

Bottentrålningen är ett annat rött skynke för Martin. Naturskyddsföreningen har jämfört bottentrålning med att kalhugga skogen för att komma åt rådjuren.

– Det är ett vansinnigt sätt att fiska. Över huvud taget finns mycket i det storskaliga fisket som gör en deprimerad.

Han har haft sina duster med yrkesfiskarna och erkänner att han ibland tagit i lite för mycket.

– Det är ju inte enskilda fiskare som ska dömas, det är reglerna som är felaktiga.

Visa lösningen

Det sista Martin vill göra är att försätta tevetittarna i ett uppgivet tillstånd av att inget spelar någon roll.

– För varje problem vi lyfter fram, visas en möjlig lösning. Visst kan man känna förtvivlan, men vi måste ändå landa i att det finns hopp.

Tonfisken är ett sådant hoppfullt exempel. Efter sjuttio års frånvaro har den nu återkommit till svenska vatten, ett resultat av skarpa fiskekvoter längs Västeuropas kuster.

– Om vi skulle ta båten härifrån Tjörn en timme ut till havs skulle vi se tonfiskarna hoppa. Det går att fatta bra beslut som ger resultat!

Inte heller sportfiskarna har gått fria från Martins kritiska öga. Men här har inställningen förändrats på senare tid.

– När jag var barn tänkte ingen på att fisken kunde ta slut i sjöar och älvar, men nu är det annorlunda.

Många sportfiskare har också ett starkt engagemang för vattenvård, där igenslammade diken blir porlande bäckar.
Lösningen för både sportfisket och yrkesfisket, menar Martin, är att inte ta upp mer fisk än vad som är möjligt för återväxten.

– Så enkelt är det, men tydligen ändå väldigt svårt att förstå för dem som sköter förvaltningen.

Drömmar finns

Martin Falklind har mycket mer att berätta om livet i våra vatten än vad som syns i filmerna. Nu i december genomför han flera föreläsningar i samarbete med Studiefrämjandet. Planer finns att fortsätta under våren.

– Efter flera år av tyst arbete med filmerna är jag verkligen sugen på att komma ut och prata med folk, inspirera, berätta mer och svara på frågor.

Efter alla äventyr kan man undra om det finns någon hemlig fiskedröm kvar för Martin. Så klart det finns.

– Golden dorado är en häftig, guldgul, brutal fisk som lever i forsande vattendrag i Bolivias djungler. Den vill jag se.

Sannolikheten att han en dag dyker upp i djungeln är nog ganska stor. För Martin Falklind verkar ha förmågan att förverkliga sina drömmar.

Om Martin Falklind

Ålder: 57
Familj: Maria (sambo och kollega), dottern Andrea, 22 och sonen Johan 24 (som varit med och filmat i Fiskarnas rike)
Gör: Filmare
Lyssnar på: Weeping Willows
Läser: Forskningsrapporter om fiske och e-post
Förebild: David Attenborough. Han är guden när det gäller naturfilmer.

Martin associerar

Fiskbullar: Bamba i skolan.
Flygskam: Ja, verkligen.
Hiphop: Nej, verkligen inte.
Greta: Älskar henne.
Demokrati: Bra, men demokratin kan ibland vara trög.
Feminism: Viktigt

Läs mer om Studiefrämjandets fiskeverksamhet!

Ur Cirkeln nr 4 2021.